Faktiskt så kan jag sakna min forna sorgsenhet och depression för den fick mig att skapa bra mycket mer än jag gör nu. Jag kunde sitta i timmar och sjunga, spela "piano" eller gitarr och skriva texter och hitta fina harmonier. Även fast det inte resulterade i särskilt mycket "färdigt material" så fyllde det ändå sin funktion och gav ett otroligt lugn. Nu ligger synten och gitarren under sängen och samlar dam och det kliar ibland i mina fingrar. Inget händer dock. De ligger kvar under sängen.