Det är så lustigt hur känslan vissa dagar bara kan vara skit. Jag känner mig oerhört pressad och det är inte bara en känsla som inte har någon grund- jag är väldigt pressad just nu. I ärlighetens namn är jag inte jättebra på att hantera pressen heller, vilket i sig är ännu en anledning att pressen ökar. Jag är så otroligt trött på att försöka framstå som den starka, duktiga tjejen jämt. Jag tror att jag inte duger om jag slutar prestera, bara är jag. Det suger hårt att veta att jag sätter upp ribban, ingen annan, för det betyder att bara jag kan ta ner den. Å andra sidan är det inga höga krav att klara skolan, jobba hela sommaren, ställa upp för vänner, sköta allt hemmavid och betala räkningar. Ändå är det det som kallas höga krav. Märkligt.   

En fin människa sa till mig idag att jag ska vara precis som jag är. Det kändes så skönt när hon sa det. Sekunden efter började jag tänka på allt jag strävar efter att bli och vad jag ska göra för att komma dit.

Jag själv är min största fiende.