en helg i hälsans tecken

Jag fick mig en rejäl tankeställare igår hos sjukgymnasten. Sanningar som jag inte velat ta till mig poppade fram. Hon är en sån där människa man bara vill berätta allt för så att hon ska kunna säga att allt ska bli bra. Nu spelar det ju inte så stor roll för henne om jag berättar saker eller inte, det viktiga var att det kom upp till ytan och att JAG förstår läget. Jag kommer nog alltid vara destruktivt lagd i vad jag än pysslar med. Stress är positivt och inget farligt, det är återhämtningen som det hänger på. Stress utan återhämtning = inte bra. Jag måste fundera och komma fram till vad jag vill, utan att det är styrt av någon annan. Bara jag kan veta vad som är bäst i det här läget för det är jag som måste leva med mig själv resten av livet. Omprioriteringar, gör om gör rätt.

Seminariet tog bara en timme idag så jag kände att jag kunde gå hem innan träningen. Nu tror jag att jag ska ner till Ki balansen om en timme men johanna vill ha med mig på gympan vid två. Jag behöver verkligen ki balansen men gympan är ju mer "träning". Det har ju inte blivit någon träning denna vecka så mitt samvete säger att jag behöver gympan men min kropp längtar efter det lugna ki balans. Nåväl, efter träningen ska det handlas och sen städas lite. Hade velat tvätta gigantohögen med tvätt men det fanns ingen tid förän på söndag. Måste rensa lite kläder också. Hälften av det som finns i byrån används inte och då är det väl onödigt att det ligger och tar plats. Måste slänga gamla strumpor med hål också. Sicken röra det är i klädkammaren!!

Katterna behöver renovering också. Det ska kammas päls och klippas klor hur illa de än tycker om det. Lägenheten är invarderad av katthår. Skulle behöva dammsuga varje dag egentligen! Jag vet än som kommer gilla kamningen i alla fall :)

Det blir en lugn kväll. Festen som jag eventuellt tänkt gå på är inställd för värdinnan kör på ordentlig tarmrensning! Krya på sig!

Eva...



Sångerskan heter Eva Cassidy och hon dog 1996 av en elak hudcancer som metastaserat till skelettet. Duktig sångerska som dog alltför ung!

those days we want to erase from our memory

Det är så lustigt hur känslan vissa dagar bara kan vara skit. Jag känner mig oerhört pressad och det är inte bara en känsla som inte har någon grund- jag är väldigt pressad just nu. I ärlighetens namn är jag inte jättebra på att hantera pressen heller, vilket i sig är ännu en anledning att pressen ökar. Jag är så otroligt trött på att försöka framstå som den starka, duktiga tjejen jämt. Jag tror att jag inte duger om jag slutar prestera, bara är jag. Det suger hårt att veta att jag sätter upp ribban, ingen annan, för det betyder att bara jag kan ta ner den. Å andra sidan är det inga höga krav att klara skolan, jobba hela sommaren, ställa upp för vänner, sköta allt hemmavid och betala räkningar. Ändå är det det som kallas höga krav. Märkligt.   

En fin människa sa till mig idag att jag ska vara precis som jag är. Det kändes så skönt när hon sa det. Sekunden efter började jag tänka på allt jag strävar efter att bli och vad jag ska göra för att komma dit.

Jag själv är min största fiende.

grodan är inte utan framtid (klura på den du!)

Faktiskt så kan jag sakna min forna sorgsenhet och depression för den fick mig att skapa bra mycket mer än jag gör nu. Jag kunde sitta i timmar och sjunga, spela "piano" eller gitarr och skriva texter och hitta fina harmonier. Även fast det inte resulterade i särskilt mycket "färdigt material" så fyllde det ändå sin funktion och gav ett otroligt lugn. Nu ligger synten och gitarren under sängen och samlar dam och det kliar ibland i mina fingrar. Inget händer dock. De ligger kvar under sängen. 


 




Föresten så ringde en kvinna från onkologen när jag stod i kafeterian imorse. På tisdag ska jag dit och prata om jobb i sommar. Det verkade som att hon ville ha det klart väldigt snart. Me happy!!!! Lite hopp om ljus i tunneln!

do you have facebook?

Saker och ting börjar förbrylla mig. Med få dagar i skolan och ingen praktik åtta timmar om dagen gör min hjärna obalanserad. När jag satte mig ner vid seminariet och började plocka upp mina grejer ser jag att pärmen jag slår upp inte är min kurspärm utan min räkningspärm. När vi gick genom mitt PM fick jag hjärnsläpp och glömde bort vad jag sa föregående mening vilket säkerligen fick mig att framstå som ofokuserad.

Efter skolan gick jag till affären för att handla i huvudsak mjölk och ketchup. Nu på kvällen när jag skulle ta fram ketchupen till maten finner jag den inte n å g o n s t a n s. Jag minns att jag la upp den på bandet i affären men sen är det svart angående den röda flarran. Jag minns även att jag var väldigt trött och vimsade runt ovanligt mycket bland de hyllorna välbekanta hyllorna med matvaror. Undrar om den inte kan stå inne på toaletten kanske?
 
Jag höll på att nicka till när jag var ute och förfriskade mig på balkongen vid åtta och jag kommer inte ihåg var artikeln jag setat med hela eftermiddagen handlar om. Jag ser då och då mörka skuggor i ögonvrårna samt små glimmande ljussaker snett uppåt i blickfånget (brukar ha båda två när jag är riktigt sleten).  

Är det rätt att kalla mig trött? Jag känner mig inte så väldans trött egentligen. Kan säga att det första jag ska göra på nästa praktikplats är ett kapillärt Hb på mig själv. Sjunkande Hb= inga bra grejer.

Kuriosa: ibland när jag snyfter mig ser jag "stjärnor" en stund efteråt utan några som helst andra "förnimmelser". Johanna, du hade upplevt samma sak väl?! Lite roligt vad vi har för egenheter.

pest och pina albertina!

Mon dieu! Roligare dagar har jag haft i mina dagar. Seminariet i förmiddags var på ett sätt givande men istället för miljoner frågetecken angående uppsatsen i huvudet finns där nu cirkus miljarder istället. Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner och börja rodda nu när jag fått lite tips MEN fredagens artiklar måste analyseras idag då jag imorgon efter skolan inte har tid för plugg då världens bästa Maija ska firas. Jisses. Jag bestämde mig efter skolan att träning får ligga längst ner på priolistan. Istället har jag pratat i telefon i säkert tre timmar sammanlagt! Mycket bra gjort. Jag hade kunnat träna rätt mycket på de timmarna! (men nej, strax innan mens är faktiskt immunförsvaret som svagast och jag gjorde nog rätt i att inte infinna mig på ett gym fullt med bakterier och virus- vill INTE bli sjuk peppar peppar!!). 

Sammanlagt har jag nog lagt ner 2 effektiva timmar på en jävla artikel och jag är inte klar. Vi har fått granskningsmallar som vi ska använda när vi granska artiklarna. Puh! Pratade med en klasskompis och han sa i alla fall att den kvalitativa (som jag kämpat med) tar bra mycket mer tid än den kvantitativa (som jag har kvar att göra ikväll). Det är ju alltid nåt liksom! 

Ikväll är det House! Dont miss!!!!! 

Seminarium

Det är något speciellt med att gå till skolan för seminarie och knappt ha någon aning om vad man ska prata om. Det löser sig väl på vägen antar jag.

veckans träning

2 halvdana styrkepass på gymmet
1 bräda 70 min
2 medelpass
INGEN promenad :(

vår

Nu känns allt mycket bättre men klockan är tjugo i tolv och jag borde sova för länge sen. Kissekatterna har varvat ner för några timmar sen och jag sitter uppe i min egna lilla värld. Så lätt att flyta bort i tankarna när man är själv och telefonen inte ringer. Skönt men obehagligt ibland.

Det var länge sen jag längtade så här mycket till våren och sommaren! Snö är fint och jag som är inne mestadels av min tid (som de flesta av oss svenskar) lider inte så mycket av att det är kallt men jag vill fan ha vår nu så man kan ha lite lättare kläder på sig och cykla lite mer! Snart är det mars och jag minns att i april brukar man säga att det KAN ju kanske komma snö så max en månad med sån här konstantsnö (new word yeeej).

Det där med att intyga sig själv att allt kommer ordna sig

Ibland förvånas jag så över hur hård smällen blir när livet kommer ikapp efter en förhållandevis ångestfri period. Ångest hör livet till, visst är det så, men borde man inte automatisk få en mall för ångesthantering samma  sekund som hjärtat börjar slå i mammas mage? Naturliga instinkter som hur man andas, äter och dricker får vi ju på köpet!! Jag antar att fallet ner blir hårdare ju mer stabil man är. Det blir ju högre fallhöjd. Dagen har alltså gått i ångestens tecken över triviala saker som skolångest, praktikångest, sommarjobbsångest och den eviga klumpen i magen- försörjning sista året på skolan. Herre gud, att jag låter det komma åt mig när jag vet att jag inget kan göra nu och att ångest för det nu är onödig ångest. Tänk om det hela löser sig relativt smärtfritt i höst, då har jag gått och haft "onödig" ångest liksom! Förmodligen blir det lättare att oroa sig för framtiden när nutiden inte känns så trygg.

Att sitta handfallen och stirra ångesten i fejjan är inte ett hett alternativ. Därför har jag spenderat en stor del av dagen med att nästan varva mitt tv-spel. Det gick inte så bra men lindrade stundvis pirrandet i kroppen och klumpen i magen. När jag fick game over tog jag tag i saker och ting mer bokstavligt och nu känns det lite bättre.

Vem har sagt att livet ska vara enkelt?


spontankväll

Här om kvällen när jag skulle sova funderade jag över hur jävla tråkigt livet tenderar att bli på vintrarna. Det blir knappt några spontanfikor, knappt (eller nej ta bort knappt) något uteliv och allt är inrutat i gamla spår. Därför tänker jag nu bege mig till annan adress och sippa lite vin och vara spontan. Mer än hälften av mig skriker nej men jag ska banne mig! På sommaren kan man ju spontandraiväg på kvällen no matter the time så varför inte nu liksom!? Jag är singel och fri aight!?

russin

Då var det avklarat. Har sagt hejdå och lycka till till människan idag. Jag har nu gått ner 10 % av mig själv, är precis på gränsen 30 och börjar gilla min nya hydda. Perfa! Nu är det lunch och träning som gäller. Ikväll blir det nog godis, vin och soffan!

glass i stora lass



Ikväll tänkte jag fira med lite tofuglass!!!!



bild från tofuline.se

Grattis Maija!!!!


För tre år sen var Johanna och jag i kyrkan och sjöng med en sångpedagog. Precis innan vi skulle börja fick vi ett sms från Monika att hon och Johan fått en dotter. Maija blir nu tre år idag! Grattis stumpan! Vi kommer nästa vecka när alla är friska!!!!!!


10 kg och en massa tyckande

Sanna min ord, hoppade upp på vågen imorse och upptäckte att jag nu gått ner exakt 10 kilo sen i somras. Det är inte lite värt det. Som jag sa till Joanna så kan två eller tre kilo upp eller ner bero på om man bajsat eller inte (i princip) men tio kg....det är inte bajs liksom.

Gnällde lite inför sjukgymnasten i veckan då jag inte ville hålla mina händer på magen eftersom vi inte är särskilt överens just nu. Kontringen blev direkt en jävla övertalan om att jag är så fin och kvinnor har mage och bröst och rumpa blabla. Ledsen men det där biter inte på mig. Kan inte jag få tycka illa om min mage just nu!? Bara låta det vara ett sådant illabefinnande utan att vi gör en stor grej av det? Jag är fullkomligt fine med att min mage är som den är just nu för jag vet att det blir bättre men jag vill inte behöva röra den i onödan.

Sen, visst kan jag tycka att jag är fin på mitt sätt men jag tänker inte stanna på ett fetmaBMI bara för att någon eller jag tycker att jag är fin. Jag tänker inte bli som de där överviktiga människorna på tv som hävdar att de trivs med att vara tjocka när de samtidigt har ledproblem, hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och annat flåsandes i nacken. Det är bara denial som hägrar i deras hjärnor. Om jag accepterar så som jag ser ut idag kommer min viktnedgång att stanna av och det vill jag inte. Bara för att jag inte accepterar hur jag ser ut idag innebär inte det att jag hatar min kropp, för det gör jag inte längre.


skolk

Jag vet inte riktigt varför men hemmadagar gör mig förbannat stressad. Klockan är tjugo över elva och hittills har jag dammsugit, städat köket (stålull is the shit), ring kliniska adjunkten och druckit massa kaffe. Det börjar bli dags för seriöst plugg och jag har ingen lust alls. Försökte bjuda bort mig idag men det gick inte :( Funderar på en promenad men känner inte för att sticka ut näsan i kylan.

Egentligen skulle jag varit i skolan nu men palla höra allt om vetenskapliga metoder för sjuttielfte gången. Skolan igår var en humörsänkare banne mig. Jag fattar inte varför läraren nästan ska stå och skälla utan att någon ens sagt nåt. Tagga ner!! Killen vi hade på eftermiddagen var i alla fall lite rolig, han var en blandning av Bettnér och Gardell. Hur man nu kan få in förhudskylare, ollonuppblötare och propagera för godisbantning på en föreläsning om hur man skriver ett PM!!! Kul var han i alla fall!

Efter skolan drog jag till gymmet för att möta upp min sjukgymnast som finslipade mitt oengagerade program i gymmet. Meningen nu är att jag ska köra det programmet en gång i veckan. Får väl se hur det blir med det då jag inte direkt är inne i en styrketräningsperiod just nu. 

Klockan åtta däckade jag i soffan. Vaknade tio i nio av mobilen som sa att det var House klockan nio. Såg väl ungefär halva programmet innan jag blev medvetslös igen och vaknade till i soffan vid ett på natten snorig och dann (hata fjädrar i soffor)!   

tisdagen den 17

Idag är en bättre dag. Bra gjort av mig att jag igår ställde mobilen på väckning 20:20 istället för 08:20. Tur att jag har två väckarklockor :)

Det känns trist med kurs nu, samtidigt som det är skönt att inte behöva vara på alerten så många dagar i veckan. Dessa dagar utan rutiner gör mig galen. Autisten i mig säger NEJ!

Snart dags att gå iväg och möta upp kusin vitamin för en heldag i skolan. Joy!

crapy monday


Känns som att min tå/fot överreagerar lite. Förjävligt ser det ut i alla fall. Jag pratade med Johanna 2 i telefon samtidigt som jag MMS:ade en bild på foten och hon utbrast ett VA FAN HAR DU GJORT!? jag kunde bara svara att jag sparkat på en isboll några gånger. Suck. Hypokondrikern i mig undrar om det är något fel på mina trombocyter eftersom jag typ aldrig får blåmärken och nu DETTA!!





Annars är det en pissdag. Jag har försökt hålla skenet uppe men det har nog märkts att det inte gått så jäkla bra för mig den fronten. Jag orkar inte göra klart den ansökan som jag helst skulle lagt på lådan idag och det får mig att bli stressad och pressad ytterligare lite till på allt annat. Skulle göra mat ikväll och upptäckte att det enda jag hade hemma i proteinväg var några gamla hot dogs. Inte har jag några pengar till mat heller. Inte till de två sjukhusbesöken på fredag heller.... Man gillar ju att vara student med hål i fickorna. Får skylla mig själv.
Skrev ut lite artiklar till kursen som börjar imorn. Det var ju en humörhöjjare som heter duga det också. Jippie!!!!!
Nu går jag och lägger mig. Punkt.

smart ass

                                         

Jodetvarsåhär. Joanna och jag var ute och promenerade igår och jag tyckte att det var astråkig väg så jag började sparka en snöboll (is!?) framför oss. Promenaden blev mycket roligare den sträckan men när vi kom hem såg jag att det hade uppstått ett litet blåmärke. Igår och idag på dan gjorde det inte ont mer än när jag tryckte på det (vilket man ju inte kan låta bli att göra). Efter träningen kändes det som att någon tappat ett cementblock på minst 3 ton på foten. Nu gör det ont så fort jag böjer på tån. Så ynklig man kan bli. Visst är det vackert!? Kan tillägga att det inte var särskilt skönt att knata hem efter träningen. Attans att jag inte äter SSRI som höjer smärttoleransen en aning!

inga ursäkter

Söndag och inget på schemat. Det är nu jag borde ta tag i sånt som jag skjutit åt sidan några veckor och jag tror banne mig jag ska det också. I alla fall skriva klart sommarjobbsansökan. Träning tror jag banne mig det måste bli också. Vad väntar jag på!?

alla <3 dag

Hej. Igår skrev jag tenta på ett hotell, hade tjejkväll hos Monika och sussade sedan sött i sängen.

Idag jag har varit ute och gått med min date för alla hjärtans dag och nu vi har lagat maten, dricker vinet och frysit. Snart ska vi äta och dricka och dricka. Lite melodifestivaltjaffs blir det nog också. Hejja Lasse och Markooli!!

puss och kram

skitparameter

Jag har ju vaknat upp på bättre humör andra mornar.....

Snart ska jag gå och "skriva" den där pisstentan och sen ska jag uträtta lite äckelärenden på stan  och efter det ska jag hem och skita ner min lägenhet om möjligt ännu mer. Om skitparametern är graderad från 1 (sterilt) - 10 (min pappa skulle kräkas om han var här) befinner sig min lägenhet på 10.6 på skitparametern.

Adjö.

kär i en kaffekopp

Nu har jag bara en dag kvar på den här praktiken. Känns lite sorgligt även fast jag inte alls varit där länge. Life goes on som man säger.

Blev uppringd av chefen idag. Innan jag fick tag på henne hann jag bli lite nervös men efter att vi pratat känns det bara bra. Bra för att hon är så pass inkännande som hon är och bra för att jag bara blir säkrare och säkrare på att jag gjorde rätt i somras. Stod upp för mig själv och nu är det jag som blir respekterad efter det. Respekt är ju något man måste ta sig, inget som bara kommer. Schysst att jag blev erbjuden jobb på två andra ställen också :) Det ger ytterligare feedback om att jag gjorde rätt.  

Jag har tagit ett viktigt beslut angående människan jag inte kommer överens med. Hon kan dra åt h-vete helt enkelt. Jag är min egen härskare och kommer så förbli. Vårdkontakter ska vara goda och främjande, inte nedbrytande.

Nu blir det jobbansökan och plugg för hela slanten.

ojoj

Det som skrämmer mig mest nu är inte tentan på fredag, den som jag borde vara åtminstonde lite rädd för. Nej det som skrämmer mig mest är avsaknaden av min rädsla/panik/magkatarr som brukar infinna sig veckan före en tenta. Kanske har det att göra med att jag är iklädd operationskläder dagarna i ända. Kanske är det mognad (HAHA, eller inte!). Obefogad oro eftersom jag pluggat tillräckligt? (HAHA på den också, det är inte något jag bara säger för att skydda mig själv och mitt ego- jag HAR verkligen INTE pluggat tillräckligt). Apati? (Ja förmodligen. Omtentor är bra).

Bra, tack hej!

faaarligt

Imorse precis innan klockan skulle ringa måste jag ha drömt att jag var på praktiken för när klockan ringde tänkte jag att vi ju kunde sätta alarmet på silent så slipper vi och patienten bli stressad över ljudet. Som tur va vaknade jag till precis innan jag skulle fortsätta dra upp lm eller vad jag nu gjorde när larmet började.

Det är ju tur att man inte blir skadad.

stolt

Idag var en toppendag på praktiken. Helt konstigt så förvånade jag mig själv genom att sätta en nål helt själv utan handledning och jag fick blodsvar direkt. Nu är det heller inga problem att dra ut mandräng och samtidigt skjuta in slangen samtidigt, något som jag hade problem med på skolan. Andra nålen idag gick också problemfritt. Jag har kläm på det där nu som min handledare så glatt uttryckte! Jag börjar känna mig riktigt hemma i anestesihörnet nu. Ska bli tråkigt att lämna det. Förhoppningsvis återvänder jag som vubbare om några år!

Nu har jag skrivit semestervikansökan i en timme samt pluggat en timme. Det blir en timme plugg till sen ger jag mig och beger mig ut till affären. Jag är så jävla borta i huvudet att jag svarar på frågor till fel sjukdomar. Förstår inte hur det här ska gå. Bäst att kolla när omtentan är :)

Igår sjöng vi i Andreas och det gick jättebra. Jag fick sån skön känsla. Atmosfären är bra mycket trevligare där än vår vanliga church. Får se om vi gör samma program i nån annan kyrka. Blir som värsta turnén. Nu är det bara leta repertoar till nästa grej som kommer äga rum i kloster. När man inte letar nytt hittar man massor och tvärtom. Johanna får helt enkelt gå på lite jakt på jobbet ;)

månen...

Det var grymt länge sen jag sov så dåligt som i natt. Vet inte om det beror på tenta- och praktikstress eller den där jävla fullmånen. Jag vill nu bara stanna hemma i sängen och glömma allt. Fattar inte hur jag ska få in allt som jag ska kunna till tentan. Man är ju inte så kaxig när man kommer hem från praktiken menar jag. Antar att jag får skylla mig själv som inte pluggat tillräckligt i helgen. Fast ärligt, när känner man nånsin att man pluggat tillräckligt!?

Dags att bege sig ut. Långkallingarna är på....

Träning v. 6

1 stycke medelpass 60 min
1 stycke bräda 70 min
0 promenader (om man inte räknar de dryga tio min till sjukhuset hehe)


melodifjaskot


Snälla, snälla låt oss slippaaaaaaa!!!! Ugglas har öppnat en ny värld för mig, en värld som
jag inte vill gräva mig djupare i!!!!



Du är viktigast

Jag såg just på reprisen av Du är vad du äter. Vad jag tycker om Anna Skipper brukar räcka för att jag inte ska titta på det programmet men nu hade jag tom lagt in en påminnelse eftersom Sanna Bråding skulle vara med och hennes liv har kantats av missbruk av alla möjliga former och sånt tycker jag är intressant. Detta program kunde inte kommit mer passande. Nu under praktken har jag stressat runt och i vanlig stil pressat ner alla känslor. Jag har känt mig som en tickande bomb. Oftast vet jag att jag trycker ner känslorna när jag känner just den där känslan av en tickande bomb och när jag ser till att hålla mig sysselsatt varje sekund. Rent spontant tycker jag inte att det borde märkas utanpå mig men det gör det. Jag blir lite mer stram, mindre talför och lillkatten blir stressad. Idag gick det så långt att hon fick en fet utskällning efter att jag trampat på henne när hon sprungit framför mina fötter ett tag. Till slut krockar vi och olyckan är framme. Att jag skällde ut henne kanske inte gav så himla mycket för just henne men för mig ledde det till en insikt. (vi är nu sams och inga hard feelings).

Åter till programmet, vilket var vettigt för en gångs skull. Det var så mäktigt att se på pga alla feta sanningar som kom flygande. Det är så lätt att vi förlorar kontakten med våra inre jag och börjar jaga efter tillflykter. Vare sig tillflykterna gäller alkohol, mat, jobb, träning, cigg eller vändande på dygnet är alla dessa grejer lika skadliga mot vår själ. På ett sätt kan jag tycka att det är ett slags översitteri. Vad är det som får oss att tro att vi kan misshandla våra kroppar och själar utan att det blir mindre eller större konsekvenser av vårt handlande? Vad är det som får oss att tro att vi har rätten!?

På slutet av programmet fick Sanna en fråga angående vem som är viktigast i hennes liv. Den frågan är så jävla värd att fundera på. Hon svarade inte och fick en ask som hon öppnade och vad hon såg var sig själv i en spegel. Åh, heartbreaking! Det är ju verkligen så. Den viktigaste du har i ditt liv är du själv. Det är den enda människa du med all sannolikhet kommer att dras med till slutet, alla andra kommer att komma och gå. Är det inte då förödande att inte vara sann och god mot sig själv!? Blir det inte otroligt jobbigt att inte vara vän med sig själv!?

Det jobbigaste är att ansvaret för dig själv ligger hos dig själv. Ingen annan människa i världen kan ändra ditt inre och ditt liv med samma kraft som du kan. Just den här insikten är överjävlig när den kommer. Man vill så gärna att någon annan ska fixa och trycka på lite knappar så att allt blir bra men det funkar inte. Mår man dessutom kasst när den här insikten kommer farandes undrar man hur i helvete man ska orka fixa till allting. Trösten är att allt kommer att ordna sig. Man fixar det man måste fixa. Faktiskt så gör man det.

release me

Det är lördag och jag har redan hunnit med en hel del; ätit frukost, druckit massa te och kaffe, plockat med tvätt i tvättstugan, pratat i telefon (ovanligt för att vara mig hehe) samt pluggat lite. Det går så himla segt med tentan och jag tycker som vanligt att gräset är grönare på andra sidan, dvs jag skulle vilja ha en hemtenta att pyssla med istället för en salstenta. Fast jag vet ju att när jag har hemtenta önskar jag salstenta.

Annars är det skönt att ha en hemmadag. Tänkte ta ett bad senare ikväll och sen äta gott och glo på tv alldeles alena. Jag träffar ju så mycket folk nu hela tiden så det är skönt att vara själv då och då.


Ibland känner jag som den här låten beskriver- lite fången, lite fast där jag inte får använda alla mina resurser. Jag gillar låten. Den är stark!


sleepy head

Usch vilken rutten dag hittills. Har städat tarmarna ur mig så nu är delar av lägenheten ren och fin i alla fall men en del skrot står kvar framme. Orkar helt enkelt inte mer så det får vara. 10 kilo katthår är i alla fall eliminerat från mina små ytor. Försökte sen plugga med en hypergalen kissekatt så det slutade med att jag hamnade i soffan med ett stycke katt på magen som då blev lugn. Jag glömmer ibland bort att de behöver sin dagliga dos av kärlek, lek och gos (ont i hjärtat över att jag glömmer). Nu har lillstrumpa somnat i soffan och den bruna ligger här på en köksstol bredvid mig så jag passar på att sitta här i lugn och ro och skriva lite och plugga. Har kommit till bråckdelen av tentaplugget och jag är så opepp som jag kan bli. Myskläderna är påtagna och jag väntar på Jocke som ska plocka upp mig efter jobbet. Det blir mys i soffan i Hållsta ikväll. Jag känner på mig att jag typ kommer somna runt åtta.

Jag har massor med grejer jag vill kolla upp till praktiken nästa vecka så som infusionspumpar, EKG och vissa läkemedel och dess effekter men jag orkar inte just nu. Får ta det imorn. Tur att det alltid finns en morgondag att skjuta upp saker till. Skriva jobb- och stipendieansökan står på min att-göra-lista också men jag sitter fast. Vad ska jag skriva i ett personligt brev som motiverar till att jag ska få jobb och stipendium?

fredag

Bestämde mig för att vara en sund och duktig flicka idag och inte stressa ner och träna medel och ki balans som jag nästan bestämt mig för igår. Jag har ju ändå tränat två gånger den här veckan och då efter ett litet uppehåll. Istället ska jag storstäda och plugga lite. Städningen behövs verkligen. Det ska bli en såndär från grunden. Har lust att tom torka lister för allt är smutsigt. Har liksom bara dammsugit de senaste veckorna och dammet härjar fritt på allt ovanför golvnivå. Äckligt!

Idag har jag gått ner 10 % av min vikt sen i juni. Ljuvligt! Börjar närma mig normalitet. 3.4 kg kvar till ett bmi under fetmagränsen. Hejja!

bräda

Mot alla odds tvingade jag ner mig på ett brädpass idag och fy fan va roligt och skönt det va. Oddsen var att jag slutade vid fyra och passet började halv sex samt att jag var snurrig som fan. Det hela löste sig så att jag stannade i affärn och köpte käk, fördrev tiden med mor på stan och gick ner och bänkade mig utanför passet. Det blev mycket stillasittande idag på praktiken så kroppen behövde röra lite på sig och nu är jag trött både i kropp och knopp. Underbart! Härligt nog satt steprörelserna kvar i benmärgen och allt gick som i en dans. Det känns som att det blir lite mer cardio när man har en bräda och fördelen är att man är på ett och samma ställe under hela passet och slipper stå på huvudet i nån annans arsle. Dock saknade jag koreograferade block så nästa steg är väl deras step och aerobic. Nu har jag i alla fall kommit över blockeringen jag hade angående att jag inte kunde steppa längre. Det var ju fasen folk som gått många gånger på det passet som inte hängde med alls. Jag = glad och svettig.

Nu dusch, sen mat och big medicine (idag är det torsdag Joanna:)

veckorna rullar på

Så va det torsdag igen. Jag förstår inte hur veckorna kan gå så fort. När dagens praktik är slut har jag gått halva min akutplacering! Fortsätter allt i den här takten kommer jag stå där med min legitimation snabbare än jag någonsin kunnat ana. När jag började plugga till syrra anade jag knappt vad en syrra gör på jobbet, hur jävla mycket det är man ska kunna och vilket ansvar man har. Det är häftigt men samtidigt skrämmande.

Jag hörde från en kursare och en vän som går första året att vi som T4:or ska handleda T2:or under den här praktiken. Eh, ok. Så samtidigt som jag ska lära mig det jag ska den här terminen ska jag handleda en T2 och se till att h*n lär sig det h*n ska!?  Om detta har skolan inte meddelat oss nånting så jag utgår från att vi inte kommer ha något större ansvar över det där. 3 av 2 veckor ska T2:orna gå med oss. De ska ha halvtidsbedömning och en slutbedömning, ska vi göra den? Hur ska syrrorna på avdelningarna kunde bedöma dem om de går med oss?

Sedan läste jag i SKTF:s tidning att läkare, lärare och sjuksköterskor har de tyngsta psykosociala arbetena. Känns bra :) Vad säger vi om det?

Nåväl, trots allt detta kan jag inte för något här i världen ångra att jag började plugga till syrra. Det är helt klart en av de bästa sakerna jag gjort här i livet. Trots arbetsbelastningen, den tuffa utbildningen och den kassa löneutvecklingen står jag fast vid mitt beslut.

Nu ska jag strax bege mig upp till sjukhuset. Får se om jag hittar en handledare idag. Spänningen är enorm ;)

obegripligt

Ärligt talat förstår jag inte när/hur/var jag ska plugga till min stackars tenta. Vi har alltså salstenta på matspjälkningssjukdomar nästa fredag. Vet inte hur många points den är på men skrivtiden är fyra timmar vilket säger en del. Jag har skrivit hälften av instuderingsfrågorna och läst om alla sjukdomar men jag kan absolut inte svara på tentafrågor. Är nog ledig fredag-söndag så det blir väl att sitta då. Hej socialt liv. På söndag ef/kväll har vi sångjobb också så då går lite tid bort där. Pust och stön.

Annars börjar jag hitta runt på operation. Jag hittar i alla fall till salen jag varit i de två senaste dagarna samt till sängvänthallen, UVA, toaletterna och matsalen :) Alltid nåt.

Anestesi gillar jag skarpt. Har dragit upp hur mycket medicin som helst idag samt kopplat miljarder med dropp. Min handledare förstår nog inte hur kul jag tycker det är för hon frågar alltid innan om jag kan göra det där tjatiga med att sätta dropp. Jag gillart.

nu är klockan nio och jag skulle velat vara i säng för en halvtimme sen. Är så trött.

Har pratat i telefon typ hela kvällen. Gillar er mina vänner <3

det är nåt fel där uppe i hierarkin

Glömde berätta. Fick hem mitt andra arbetsgivarintyg nu och inte ett jota stämmer på det heller. Jag har jobbat sedan 05 och inte 06 som det står. Frågan är vad jag ska skriva i brevet nu, vilket år? Jag vill ju inte ljuga men inte heller göra så att uppgifterna inte stämmer överens med varandra. NEEEEJ, nu ser jag att det är helt kocko med det där. Det är från samma chef (eller assisent) jag fått igen med typ samma uppgifter fast lite mer detaljerat. Ännu mer detaljerat om ett jobb jag inte har. Jag har inte jobbat på boende inom samma verksamhet som jag jobbar som betvet. Hur ska de ha det? Fan, kan man inte skicka iväg sånt här korrekt kan man lika gärna skita i det.

mina heta ben

Haha, Joanna och Johanna - mina ben är så jevla heta :P Nä men skämt åsido tror jag mycket är kameravinkeln men lite cred måste jag nog ge träningen och promenaderna :) Synd bara att jag knappt bryr mig om hur mina ben ser ut. Hade varit trevligare med välsvarvade armar höhö. 

Fasen vilken lövely dag jag haft. Har satt lite nålar, blandat dropp, noterat blodtryck, sat och puls och mycket mer. Till min förvåning gillar jag än så länge anestesi bättre än op. Helt otippat. Imorn blir det en dag anestesi igen. Man gillart. 

Efter praktiken drog jag med Monika ner till friskis och körde (fan där kom det igen- man kan tydligen "köra" både låtar och träningspass haha) ett medelpass. Inte det bästa jag varit på men det duger i krig. Nu går tensapparaten varm för min skinka/korsrygg bestämde sig för att jag inte skulle kunna gå på mitt ena ben när jag kom hem. Ack ack. Måste sluta vara sån jävla spännis!  :)

På torsdag tänkte jag våga mig på ett brädpass. Har varit nära i över ett år och nu när jag ändå pratat lite med E känns det helt ok. Imorgon blir det städning och tentaplugg när praktiken är slut för dagen.  


nystart

Det är måndag och jag är inte i Nyköping. Känns mäkta konstigt. Veckorna går så fort! Fan att jag fick tid över så här på morgonkvisten för nu hann jag bli nervös. Om 25 minuter ska jag anmäla mig i luckan och jag hoppas att budskapet om att jag är student framgår så att jag slipper bli opererad ;)

Måndag morgon = trött och nervös Mariah

sönday

Veckans träning blev endast 120 minuter promenad. Joanna och jag har nu utforskat en fiiiiin del av stan och tamefan kändes det som vi gick både till stockholm och nyköping ett tag :) Najs som faen!

Maten står på spisen (potatis --> mos och veggobullar samt morötter). Blir najs matlåda till imorn. Börjar bli lite pirrig nu faktiskt. Nu blir det scrubs i två veckor fram över :) i STAN typ 7 minuter från mitt hem. Så underbart! (Johanna jag kan nästan vinka till dig och du skulle se:)

Imorgon är det även dags för kvarten att öva inför helgens uppdrag. Det ser vi fram emot. På söndag, om en vecka, arton noll noll i andreas. Be there!

glad



Hittade ett par gamla byxor som jag inte kunde knäppa för ett tag sen och nu sitter de perfa förutom att magen väller över på sidorna. Så kul! Snart har jag loosat tio kilo!!

ps. strunta i bildkvalitéten och allt annat som kom med som inte är lika charmigt som jag är :) ds

RSS 2.0