Idag kastade jag in mig själv i verkligheten igen. Den hårda verkligheten. Diagnoserna som haglar där om dagarna är some heavy shit, ändå är det som småpotatis för van personal. Just nu är jag så full av intryck och känslor att det är stopp i känslocentret. Avdelningen verkar bra i alla fall. Dock har jag så svårt vid att vara ny och inte veta vad jag kan göra vid "lediga" stunder.

Lite roligt va det imorse när jag kom dit och skulle hitta kläder. Tvätten kommer på tisdagsef. Det fanns två par byxor i st 60-70 och 70-80. Syrran som hjälpte mig tyckte jag kunde ha 70-80. Haha, nej. Det fattades 5 cm för att jag skulle kunna knäppa dem och då saknades det ändå 10 cm i längden. Muppstorlekar det där. Syrran sprang över till andra sektionen och hämtade ett par längre 70-80 och ett par 100-110. 70-80 kunde jag fortfarande inte knäppa i midjan så det fick bli 100-110. Trots att jag vek midjan typ hundra gånger höll jag på att tappa dem. De höll verkligen på att åka av när vi stegade snabba steg i kulverten och när jag hade händerna fulla med antibiotikadropp uppe på avdelningen. Det hade varit nåt va!? Tappa byxorna in public hehe. Imorgon hoppas jag på att folk inte roffat åt sig alla byxor i min storlek. Syrran som hjälpte mig fick inte igen sina byxor helt heller men hon hade dem ändå. Till överkroppen hade jag en "blus" i st 70-80 och den satt perfa trots att det inte var min st. Så går det när man är päronformad haha.

Nu är jag skitstressad för jag borde verkligen skriva folkhälsotenta eller börja på tema 1 men jag orkar inte. Orkar verkligen inte. Saknar våren 07 då jag jobbade och kunde sova halva ef för när jag jobbat klart hade jag inget skolarbete. Gud va jag önskar att jag vore klar i skolan nu. Önska hjälper dock inget.

ta vara på ert liv, ni som inte har allvarliga sjukdomar. Life's to precious!

Det är ju skönt när det är över. Man brukar säga så. Imorse innan seminariet gällande PM:et höll jag på att dö av nervositet. Jag var nog mindre nervös för själva kritiken jag skulle ge och ta emot. Mer nervös var jag för att jag skulle få blackout och mitt i en mening inte fatta vad jag pratar om. Först fick jag reda på att jag och min opponentkompis skulle köra efter rasten och att vi lite kort skulle presentera våra egna arbeten. Herre gud, va fan handlar mitt arbete om egentligen!? Bara för att jag inte läst genom mitt arbete på morgonen kom jag typ inte ihåg alls vad det handlar om. När man sitter med såna här grejer ändrar man sig ju hit och dit hela tiden och det är fan svårt att komma ihåg hur "senaste versionen" ser ut. Jag har absolut inte fotografiskt minne. Jag har knappt nåt minne alls, haha. I rasten stod jag själv och försökte samla mina tankar och spillrorna av mitt minne (jag tackar även gudarna för att jag inte har någon toalettfobi på det viset som hade krånglat till det rejält idag, ni som känner mig vet nog vad jag gjorde. jag får tydligen inte vara så frispråkig som jag är angående det men ja lista ut själva). När det var vår tur att köra (köra är ett bra ord..man kan köra låtar, köra redovisning, köra folk...massor av bra sammanhang man kan använda det ordet i) dök jag bara in i det direkt. Åhörarna försvann, det var bara opponenten, läraren och jag där enligt mitt huvud. Jag fick inga större klagomål, i alla fall inga som betyder flera dagars reviderande. Problemet är att det jag tyckte var klockrena synpunkter på seminariet nu är borta ur mitt minne. Jag kommer inte ihåg vad jag skulle ändra!!!!  Man måste ju älska mitt minne! Har i alla fall setat och ändrat det jag kan och har lust med. Skallebanket i huvudet säger att jag kan ta kväller nu. Att arbetet ska vara inne senaste fre 24:00 säger också att jag kan ta kväller. Så nu gör jag det. Tar kväller!

Det var tom så att jag tog sovmorgon idag men inte fan är jag piggare för det. Det första jag tänkte på när jag kom upp ur medvetslösheten var att läraren skulle tycka att jag är dum och krånglig som vill byta ämne. Fick för mig att hon skickat ett mail som jag skulle bli helt förstörd av. Men nej, det fantastiska är att hon håller med mig i ämnesvalet vilket känns SÅ bra. Så nu är det kaffe och sen plugg för hela slanten fram till träningen. Ska bara rensa bort alla artiklar och papper jag skrivit ut till det andra ämnet. Hugg i hjärtat för miljön. Sorry!!

Mon dieu! Roligare dagar har jag haft i mina dagar. Seminariet i förmiddags var på ett sätt givande men istället för miljoner frågetecken angående uppsatsen i huvudet finns där nu cirkus miljarder istället. Jag skulle så gärna vilja sätta mig ner och börja rodda nu när jag fått lite tips MEN fredagens artiklar måste analyseras idag då jag imorgon efter skolan inte har tid för plugg då världens bästa Maija ska firas. Jisses. Jag bestämde mig efter skolan att träning får ligga längst ner på priolistan. Istället har jag pratat i telefon i säkert tre timmar sammanlagt! Mycket bra gjort. Jag hade kunnat träna rätt mycket på de timmarna! (men nej, strax innan mens är faktiskt immunförsvaret som svagast och jag gjorde nog rätt i att inte infinna mig på ett gym fullt med bakterier och virus- vill INTE bli sjuk peppar peppar!!). 

Sammanlagt har jag nog lagt ner 2 effektiva timmar på en jävla artikel och jag är inte klar. Vi har fått granskningsmallar som vi ska använda när vi granska artiklarna. Puh! Pratade med en klasskompis och han sa i alla fall att den kvalitativa (som jag kämpat med) tar bra mycket mer tid än den kvantitativa (som jag har kvar att göra ikväll). Det är ju alltid nåt liksom! 

Ikväll är det House! Dont miss!!!!! 

Det är måndag och jag är inte i Nyköping. Känns mäkta konstigt. Veckorna går så fort! Fan att jag fick tid över så här på morgonkvisten för nu hann jag bli nervös. Om 25 minuter ska jag anmäla mig i luckan och jag hoppas att budskapet om att jag är student framgår så att jag slipper bli opererad ;)

Måndag morgon = trött och nervös Mariah

Tre.dagar.kvar. Lyckades somna vid halv elva igår så nu har jag fått lite mer sömn och är relativt pigg. Jag gick upp innan halv fem tom :)

Ingen mer värk i bihålorna så hoppashoppas att det inte blir nåt mer sånt. Dock har det jag snyter och spottar ut bytt färg nu.....trevligt. Jag vill så gärna bli frisk till nästa vecka så jag kan träna och bete mig normalt på nästa praktik.

Kom ihåg näst näst sista morgonbussen!

Idag är det hela havet stormar. Nacken är stel och knas och gungar till hela världen. Vid två tillfällen idag har jag varit nära att lägga mig på golvet för att det snurrar så mycket. Bihålorna smärtar till ibland, jag är kokhet och frusen omvartannat och OFANTLIGT jävla trött. Sov blott fyra timmar i natt så när jag skulle vakna till liv vid fyra var jag inte så kaxig. Jag är inte så kaxig nu heller. Hungrig som en jävla varg är jag. Måndagar är en tyngsta dagen av alla i nypan. Trött efter att ha sovit ut hela helgen och sen gå upp tidigt och så hela veckan framför sig. Som jag sa till K på bussen, på torsdag är det fan klackarna i taket!!!!!

När tror ni jag vaknade imorse på min lediga dag? Jo just det, 04:28. Typiskt. Fick sen kämpa för att ligga kvar i sängen till halv tio ungefär. Klockan är nu elva och jag har pratat med båda Johannorna, personalrekryteraren på sjukhuset, mailat chef 1 och ringt och lämnat meddelande till chef 2, samt ätit frukost och druckit kaffe. Snacka om effektiv dag redan nu. Innan jag går iväg till Y ska jag duscha (och TVÄTTA HÅRET- long time ago), skriva mail till kursansvarige för vet metoder samt ringa Linda om träningen. Efter Y måste jag ner till skolan och skriva ut lite grejer eftersom min skrivare tydligen förtidspensionerat sig. Sen ska jag fixa lite mat till Johanna och mig och sen när vi slängt i oss det är det trio (möjligen kvartett) och sen eventuellt träning och sen softisch hemma. Jag mår så himla bra just nu. Även fast jag ibland känner mig helt gråtfärdig så är jag lycklig.

Jag är så glad över att jag inte är känslig för lukter och sånt. Nu har jag sett tillräckligt mycket småoperationer för att veta att jag klarar av sånt. Det är som att jag skärmar av mig och verkligen ser kroppen som ett objekt när det gäller såna saker. Patienten är fortfarande människa med värdighet och annat viktigt som man måste respektera men ingreppen görs på en kropp. Svårt att förklara men jag tror det är så kirurger måste tänka. Jag tror att mitt problem med venprover förra året handlade om att jag oroade mig för mycket för om patienten skulle känna smärta. Nu lägger jag det åt sidan. jag vet att det är en människa med känslor jag sticker i men provet måste tas och det kanske måste göra lite ont. Mitt mål är att få patienten att inte känna alltför stort obehag samt att få blod i rören och det går hur bra som helst.

Nog babblat här. Dags för en väbehövlig dusch!

Äntligen dags för veckans sista dag i nypan. Hur roligt det än är där är det såååå skönt när helgen kommer och klockan inte behöver stå på 04. På bussen hem idag kommer jag vara världens lyckligaste. Att komma hem och inte känna mig stressad för att jag vet att jag måste gå och sova tidigt. Igår gick jag och la mig redan vid 21. Måste nåt rekord av nåt slag hehe. På ett sätt är det väldigt väldigt skönt att vara dyngtrött redan vid sju på kvällen men jag saknar liite mina sena nätter.

Denna vecka har jag tagit massa venprover som har gått hur bra som helst och igår fick jag plocka agraffer! Skitkul! Idag ska jag vara med på läkarmottagningen hela dagen, med en läkare jag inte gått med förut. Hoppas hon är trevlig.

Veckan som kommer bjuder på fyra dagar i nypan där jag bland annat ska vara på polop. Det blir spännande.
Nu håller jag på med veckans matlådor som jag hoppas blir goda eftersom det är fler lådor med samma mat i. Jag ska försöka plugga lite, gosa med katterna, bada och lägga mig tidigt.

Imorgon är det singing time för trion. Ska bli väldigt spännande. Hoppas jag orkar stå upp ;)

Dagarna går fort när man har mycket för händerna. Gubben som körde bussen hem idag måste ha varit full. K som aldrig blir åksjuk var tvungen att gå fram och sätta sig ett tag. Finns det nån mening med att köra fort och vingligt som fan så att man måste stå parkerad vid nästa busshållsplats för att man är före i körschemat? Jävla idiot.

Mitt hjärta är helt varmt. Jag blir så lycklig när jag är ute på praktik och får leka syrra. Det är verkligen syrra jag vill bli. Får jag bara vara på sjukhus och hjälpa människor och vara runt människor som också hjälper är jag lycklig. Denna praktik har jag tom kommit mig för att faktiskt gilla läkare. Helt fantastiskt.

Idag fick jag vara med på en poliklinisk operation och jag svimmade inte utan tyckte det var hur häftigt som helst! Kan knappt vänta till min placering på operation!!!

I övrigt tycker jag att alla personer med en ätstörning (speciellt de som laxerar) borde träffa en stomiopererad. När tarmen lagt av är enda alternativet att leta tarmen ut genom bukväggen så att avföringen töms där.

Oj så underbart. Jag spottade ut en slemklump med färgerna röd och gul när jag hade gått upp. Den kom från gången mellan näsan och svaljet. Sen har det varit *snooor*, *nyyyyys* och *kallsvett*. Man brukar ju säga att man inte har tid att vara sjuk men faktum är att nu har jag verkligen verkligen inte tid att vara sjuk. Det finns liksom ingen tid att ta igen på mottagningen om jag skulle vara sjuk några dagar då jag bara är där i tre veckor och är där i princip varje dag de har öppet för att få ihop mina Jag får ta det med adjunkten idag. I och för sig är det väl värre om jag är sjuk när jag ska vara på op sen. Där är infektionsrisken högre.

Kan säga att jag däckade totalt efter halva House igår. Jag ville så gärna se klart men jag orkade inte. Sex timmars sömn blev det alltså i alla fall. Det är ju jättebra.

Redan nu längtar jag tills jag sitter på bussen hem och kan sooooova.....mm.

Lyckades lägga min kod till omklädningsrummet i mitt skåp....i omklädningsrummet. Hur korkad får man vara? Jag får väl hoppas att nån annan kommer och öppnar eller så får jag gå upp till mottagningen först och vänta tills nån kommer. Drygt.

15 och 1/2 timme sitter jag här senare verkligen TOKTRÖTT och sleten. Min dag har varit så himla toppen. Bemötandet på mottagningen har varit superbra. På första dagen har jag bland annat suttit i 2 och 1/2 timme på läkarsamtal där 95% av patienterna hade samma åkomma. Vill inte skriva här vad det var men det var lite....intima delar inblandade.

Snacka om att jag blev läkarassistent några gånger. Blev tillfrågad om jag kunde hämta nån jävla blankett! Haha, vad tror h*n, hittar bra första dagen!? Så söta människor det finns (både patienter och personal) och så otroligt tragiska människoöden. Jag kan inte säga att jag någonsin vill ha ett långt föremål med lampa och sug infört i mig ever!!

Nu har jag så jävla ont i kroppen efter att ha rört alltför lite på mig samtidigt som jag spänt mig otroligt i två dagar. Klart jag har rört på mig men inte på samma sätt som jag brukar. När jag väl suttit ner har jag spänt mig. Sjukgymnasten känns läglig att ta på fredag.

Ärligt talat undrar jag varför jag bokat in grejer både fredag och lördag. Det känns som att det är omöjligt att få tillräckligt med sömn under dessa veckor. Nu har jag liksom varit hemma i två timmar och ska upp igen om sju timmar.

Godmorgon godmorgon! Vet ni, det var inte alls jättetungt att gå upp halv fem! Jag är helt överlycklig. Klockan måste ha ringt precis mellan de rätta sömnstadierna!

Jag är inte särskilt nervös heller, mest lite pirrig men absolut inte obehagligt nervös som jag varit de senaste dagarna.

Bara kaffe och packa väskan kvar. Bussen går om en halvtimme!

Tjing!

Jag har varit i skolan idag. Har ju egentligen praktikperiod nu men för att vi ska kunna gå ut och göra praktiken och alla dessa tentor som medföljer var vi tvugna att sitta i skolan och lyssna och lyssna och lyssna.... Mellan 9 och 12 var det info om studiehandledningen (grattis mdh för ännu en pedagogisk studiehandledning), om seminarierna och de tentor som ska göras under tiden. Viss information fick vi muntligt, viss står i studiehandledning, viss i blackboard och viss får man tag på om man frågar. Hur vore det om man kunde samla all information på samma ställe? Mellan 13 och 14 hade vi info om omvårdnadsdokumentation och jag undrar hur många som orkade lyssna aktivt då. Klockan 15 var det info på tre olika ställen på sjukhuset beroende på var man ska ha sin akutplacering. Jag ska vara på operation så där satt jag i deras konferensrum och lyssnade på en opsyrra och en anestesisyrra. Dåligt taggad man är inför de veckorna nu! Vill dit direkt. Vi ska få vara med och hålla i sårhakar och grejer haha!

Så fort vi närmade oss sjukhuset började det pirra i magen. Fy fasen. Mina återkommande tankar under hela dagen var "vad har jag gett mig in i?". Hade jag haft en vägg i närheten hade jag säkerligen dunkat huvudet några gånger för att göra utsagan lite mer dramatisk.

Men det här blir nog bra. Trots att all information formligen snurrar runt i huvudet just nu känns det bra. Det känns på riktigt liksom. Jag är mer än halvvägs genom utbildningen och många säger att termin fyra är den roligaste och mest intressanta på hela utbildningen. Smaken är ju som baken men jag hoppas på att det de säger stämmer.

Nu är det bara laga mat, äta och sova som gäller. Imorgon ringer min klockan 04:30. Jippie!!

Det finns knappt några ord som kan beskriva hur nervös jag är inför praktiken på tisdag. Jag tackar gudarna för att jag har sällskap på bussen dit. Tänk om personalen är otrevlig och tycker att jag ska göra saker mer självständigt än vad jag förmår! Tänk om jag gör bort mig rejält! Tänk om jag har missat något jätteväsentligt som jag bör kunna! Vad ska jag repetera från tidigare kurser!? Det känns ju mer som att det är aktuellt att repetera venprov och PVK:er och sånt än vårdvetenskap. GAh!?
 
Okej, en sak i taget. Först har vi intro i skolan imorn. Nästa grej blir att försöka komma i säng tidigt och komma med bussen. Resten får min lilla skalle ignorera tills det är dags!