När tror ni jag vaknade imorse på min lediga dag? Jo just det, 04:28. Typiskt. Fick sen kämpa för att ligga kvar i sängen till halv tio ungefär. Klockan är nu elva och jag har pratat med båda Johannorna, personalrekryteraren på sjukhuset, mailat chef 1 och ringt och lämnat meddelande till chef 2, samt ätit frukost och druckit kaffe. Snacka om effektiv dag redan nu. Innan jag går iväg till Y ska jag duscha (och TVÄTTA HÅRET- long time ago), skriva mail till kursansvarige för vet metoder samt ringa Linda om träningen. Efter Y måste jag ner till skolan och skriva ut lite grejer eftersom min skrivare tydligen förtidspensionerat sig. Sen ska jag fixa lite mat till Johanna och mig och sen när vi slängt i oss det är det trio (möjligen kvartett) och sen eventuellt träning och sen softisch hemma. Jag mår så himla bra just nu. Även fast jag ibland känner mig helt gråtfärdig så är jag lycklig.

Jag är så glad över att jag inte är känslig för lukter och sånt. Nu har jag sett tillräckligt mycket småoperationer för att veta att jag klarar av sånt. Det är som att jag skärmar av mig och verkligen ser kroppen som ett objekt när det gäller såna saker. Patienten är fortfarande människa med värdighet och annat viktigt som man måste respektera men ingreppen görs på en kropp. Svårt att förklara men jag tror det är så kirurger måste tänka. Jag tror att mitt problem med venprover förra året handlade om att jag oroade mig för mycket för om patienten skulle känna smärta. Nu lägger jag det åt sidan. jag vet att det är en människa med känslor jag sticker i men provet måste tas och det kanske måste göra lite ont. Mitt mål är att få patienten att inte känna alltför stort obehag samt att få blod i rören och det går hur bra som helst.

Nog babblat här. Dags för en väbehövlig dusch!