Kentfesten igår var mycket trevlig. Tack tjejer!!! Bilder kommer nog upp här sen beroende på hur internevänliga de är och vad tjejerna tycker.

Jag började som vanligt titta på gamla kort och såg Joannas/Lindas bilder från Rättvik i somras. Herrejävlar vilken tjockis jag var! Ok, på kort ser man väl alltid lite större ut än vad verkligheten säger men lite sanning är det ju i alla fall. Det är så märkligt för jag visste att jag var en tjockis då men inte hur pass mycket tjockis. (är ju fortfarande en tjockis men en mindre tjockis haha). Jag kände mig inte riktigt så tjock som jag ser ut att vara på bilderna. Nu när jag sett de bilderna fattar jag hur mycket jag gått ner vilket jag inte alla dagar inser. Kul att se men chockande hur stor man kan låta sig bli utan att fatta! Jag var ju svullen överallt och ärligt talat tror jag inte att jag skulle ha lyckats gå ner 13 kg om jag fortfarande ätit de mediciner jag åt. Nu är det bara att fortsätta och gå ner i alla fall 13 kilo till. Aldrig ska jag bli sådär tjock igen. Det är ju bara att tacka gudarna att jag trots alla kilon alltid har haft bra värden. Annars har jag ju passat rätt bra in på metabola syndromet som är förstadie till hjärt-kärlsjukdomar, diabetes och andra trista sjukdomar. Det är inte bara bekvämlighetsaspekten som gjorde att jag bestämde mig för att ta tag i vikten. Jag strävar inte efter att bli en smal speta som inte orkar nånting men normalviktig, det ska jag bli igen.

Flisa har haft en riktigt Kentfest här för nån timme sen. Hon kräktes nog 20 gånger på skilda ställen i lägenheten och såg så ynklig ut. Tror att hon tuggat i sig nåt hon inte borde men nu verkar det vara ok. Det är svårt med djur när de blir sjuka...jag vet inte ens hur man hittar pulsen på en kissekatt...än mindre vad de ska ligga på i normalpuls eller temp. Det är ju så mycket hår överallt. Nu har hon i alla fall slutat smacka, hon har pratat med mig, svansen är uppåt, ögonen ser normala ut och hon intresserar sig för vad som händer runt omkring. Den värsta faran är nog över.