Egentligen borde det här inlägget ligga skyddat men jag orkar inte fixa med det just nu så here it comes.

Denna vecka har vikten och kroppen funnits i mina tankar rätt så mycket. Jag har pratat en del men några som verkligen berömt min viktnedgång, att jag överhuvudtaget fixat den. Jag insåg i onsdags att jag inte var många kilon ifrån att passa in i kriterierna för en bypassoperation när jag var som störst och det mina vänner är en skrämmande tanke. Nu är jag ju dock långt ifrån mitt mål ännu men jag är en bra bit på väg. Varför går jag så ofta och tänker att jag misslyckats eftersom jag så ofta hamnar i långvariga platåer!? Varför är jag inte oftare lite snäll mot mig själv och ser det jag faktiskt åstadkommit hittills!?

Det som är så konstigt är att mina mått knappt minskat nåt enligt måttbandet men byxorna sitter fult som fan!? Jag fick mig en tankeställare idag i provhytten med Monika. Jag har ju fan krympt en del för fan! Det första jag ska göra när jag har tid att ringa är att avskaffa den där jävla människan inom vården som bara gnäller på mig och inte ger något cred för min resa hittills. Är det inte meningen att hon ska stötta och hjälpa mig på vägen!?

Nu blir det fredagsmys i soffan och sen en skön nattsömn. Imorgon blir det lite tentaplugg och mys med trafikfaran och tvåbarnsmorsan! Förhoppningsvis kommer svägis förbi en sväng också. Jag hjälper dig så gärna så!!!