Jag kanske är helt ute cyklar men jag blir så förbannad. Tittar på en dokumentär om en överviktig tonåring som ska göra en gastrik bypass (en såndär operation som gör magsäcken mindre). Grabben säger att motion och mindre mat inte funkar för honom, han går upp ändå...detta säger han samtidigt som han beställer fikabröd som skulle räcka till en  personalfest för ikeas samtliga anställda. Det är just det här jag aldrig greppar med de som ställer upp i tv och berättar om sina bypassade magar. De säger att bra mat och motion inte hjälper för dem samtidigt som maten de äter skulle skrämma även den största Anna Skipperhataren. Samtidigt säger de att de aldrig blir mätta... Vad ska vi skylla på här egentligen? Fysiologi eller psyke?

Fysiologisk hunger är en grej men en stor del av överviktsproblemet världen har tror jag beror på psykiskt ätande och den psykiska anledningen till att man överäter försvinner inte för att magsäcken blir mindre. Snacka om att ta lindra symtomen medan "sjukdomen" finns kvar.

Läkaren grabben träffar säger att man som mest kan gå ner bestående tio kilo med mat- och motionmetoden. What!? Det är säkert lika vetenskapligt bevisat som att allt aftonbladet skriver är sant.

Hur kommer det sig att de de som gör såna här operationer ofta klarar att gå ner de x antal kilo som behövs innan man gör operationen? De säger ju att de inte kan gå ner i vikt utan en operation?