Sista dagen i nypan lider mot sitt slut. Idag har jag varit tröttare än tröttast. Tre veckor pendling har gjort sitt på kroppen och psyket. Från att ha mått som bäst när jag sov som minst har jag gått till att behöva ca åtta timmar sömn per natt för att må bra och det har inte gått i veckorna. Jag beundrar verkligen de som pendlar 3 timmar varje dag och inte mår dåligt av det och orkar med hemmalivet på det.

Dagen har varit jättekonstig. De flesta syrror befann sig på annan plats idag och vad jag såg va det ingen läkarmottagning alls under dagen. Jag smet in på en annan mottagning och där var det inte mycket att göra för mig. Har nog läst alla deras broschyrer nu samt stått och glott när handledaren varit inne i sterilen eller suttit framför datorn. Tog en del blodprover idag (höjdpunkten) och jag var så jävla trött och frösen. Händerna var iskalla och jag fick dem inte varma. Kalla händer = stela händer. Det är knepigt nog att ha (för stora) handskar och sticka och hålla reda på rör och nålar och allt. Fingrarnas märkliga dagskondition blev bara för mycket. Lyckades med alla utom ett i alla fall där jag råkade gå bredvid kärlet. Såg inte ett skit men H hjälpte mig. Det känns riktigt bra att gå ut och hämta patienten och skriva ut lapparna och sköta allt själv. *stolt*

På lunchen träffade jag några klasskompisar och kutade runt lite. Sen hade jag lite snack med chefen om min tid där. 13:40 var vi klara. Gick åter in till den andra mottagningen och satt och läste tills nacken sa ifrån, till tre ungefär. Sen fika och halv fyra skulle det vara en omläggning som skulle vara det sista jag var med på. Den var fyra såg jag så då drog jag. Kramade U, lämnade nycklarna och gick ner till omklädningsrummet. Jag höll fan på att börja gråta. JAG KOMMER SAKNA ALLA DÄR SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!! Fuck.

Mötte K vid entrén så gick vi till bussen....som inte kom. 16:20 skulle den komma. 17:05 kom den. Chauffören visste inte att han skulle köra. nåt missförstånd. En timme stod vi ute och frös. Kunde ju inte gå in eftersom vi inte visste exakt när den skulle komma. När vi kom till stan gick vi och åt på Ming. Så jäkla gott och värt! jag var övertrött och bara garvade när vi gick av bussen. K höll på att dra med sig en cykel som han fastnade i och fan, bara asroligt! Nu är veckorna där över. Jävligt lyckligt men jävligt sorgligt!