bön från hunden
Ge mig tid att förstå vad du begär av mig.
Gör mig lycklig, du är hela mitt liv.
Var inte arg på mig länge åt gången och lås inte in mig som straff.
Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen, jag har bara dig.
Tala med mig fast jag inte förstår orden, jag blir glad utav att höra din röst.
Kom i håg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mig.
Innan du slår mig, kom i håg att mina tänder kan krossa din hand, men jag använder inte min styrka på dig.
När du blir irriterad på mig för att du har mycket att göra så tänk på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
Ta hand om mig när jag blir gammal, kom i håg du blir också gammal.
Var hos mig när jag har det svårt,allt blir bättre bara jag har dig.
Jag älskar dig.
Din hund.
Gud, är det inte vackert! Det bringar fram så starka känslor. Har man djur eller har haft kan man nog känna ett helt spektra av känslor när man läser ovanstående rader.
Fredag och bland det första jag får veta är att jag klarade buktentan. Eftersom jag inte kämpade så mycket för just den tentan känns det inget speciellt men en godkänd tenta är ju alltid bra. Om inte annat slipper jag plugga till omtentan som är om två veckor. Grattis till mig.
var inte rädd för mörkret
Idag/imorgon är det ett år sedan farmor gick bort. Tiden går fort och såren är lätta att riva upp. Kommer det någonsin kännas bättre? Vi kommer aldrig försonas och väldigt ofta tar jag på mig skulden för det.
I förmiddags hade vi föreläsning igen. Hurtigare lärare får man nog leta efter. Hon var skitglad medan vi studenter mest är otroligt trötta på PM och pressen. Mellan ett och fyra satt vi med uppgiften inför nästa seminarium. Känns skönt att det nästan är klart. Sedan satt jag med kusin som pluggade lite lmberäkning (my good vad jag glömt!). Kom fram till att jag måste repetera lite sånt innan nästa praktik. Oh well, det får bli parallellt med PM:et, patotentan och seminarieuppgifterna.
Joy!! Imorse var det första gången på mycket länge som jag kom ihåg vad jag drömde. Innehållet i drömmarna var allt annat än trevliga dock. Lite tråkigt.
Jag önskar så innerligt att det kunde börja hända lite bra saker för folk snart. Det känns som lågkonjunktur på fler ställen än ekonomin nu.
Vi får se om jag skriver mer om mina störtfloder igår kväll/natt. Nu ska jag duscha av mig dagens svett. Träningen idag var tokbra!
positiv
Redan på handledningen imorse höll jag på att somna. Under lektionstillfälle tre höll jag VERKLIGEN på att somna. Det var som ett under att jag klarade uppgifterna i datasalen under lektionstillfälle två. Vi slutade 12:10. Jag missade lunchpasset med fem minuter alltså. Inte uppskattat. Det känns ännu bättre att jag hade kunnat få jobba idag på förmiddagen men kunde ju inte eftersom vi hade skola. Vad jag har lärt mig idag i skolan = 0 kunskap. Hade jag kunnat jobba istället = ja. Dock var ju skolan idag obligatorisk så så mycket val hade jag inte.
Efter lite hångel med Petra på stan drog jag mig hemmåt och åt min lunch. Trodde jag skulle bli piggare av det men ack så fel jag hade. Nu står jag i valet och kvalet om jag ska dra ner och träna och riskera att svimma av trötthet/yrslighet eller om jag ska vara hemma och såsa runt. Skulle verkligen behöva träna för de två senaste veckorna har jag varit lite passiv. Det är så lätt att man prioriterar bort träningen och det vill jag inte. Jag hade ju precis fått rutin jue! Eller ja, då kanske det inte var rutin eftersom det inte höll särskilt länge.
Efter lunchen fick jag för mig att skruva isär min dator för att göra rent fläkten som är igenproppad med damm. Har kommit på att det är därför fläkten står på full blås och datorn segar sig. Hade dock ingen liten skruvmejsel så jag tar en kniv. Vad händer tror ni? Klart jag är skitkoncentrerad på att skruva åt rätt håll och ha kniven i exakt rätt vinkel för att inte nöta bort gängorna och *schwopp* trycker jag det vassa knivbladet mot tummetott. Det blev inte så djupt som tur är men fan va klantigt. Nu lägger jag projektet på hyllan tills jag har en minimejsel!
Idag fick jag mail från nästa praktikplats. Inte för inte som jag blev lite extra nervös. Syrrasjälvförtroendet jag hade under praktiken för tre veckor sen är som bortblåst! Ujuj. Det är väl bara att hålla huvudet kallt och göra sitt bästa.
Messenger är nu borttaget från min dator. Det finns verkligen få program som sabbar datorn som det programmet. Hanna tipsade mig dock om ett annat mycket bättre. Typsnittet är väl sådär men jag gillart annars just av den anledningen att jag slipper spyware och annat härj som förpestar datorn.
House igår var briljant (så pass att läraren diskuterade det idag haha) och ikväll är det Dr Stefan, Grey's och bevvan för min del. Lite lärorikt, lite knäppa människor i sjukhusmiljö och slutligen lite älskvärda tonåringar- kan det bli bättre?
är huvudet dumt får kroppen lida
Som rubriken lyder så kan man anta att jag idag var dum nog att bortse från tidigare misstag. Att jag aldrig lär mig. När jag var och handlade kände jag mig våldsamt sugen på munkar men de var slut så jag plockade på mig två wienerbröd istället (ett wienerbröd hinner man ju knappt känna smaken av höhö). Dessa passerade min mun vid fyrataget idag. Nu har jag kramp i hela magen och mår illa!!! BRA GJORT!!! Jag vet var jag kommer tillbringa kvällen....Tur att det är städat där inne *mutter*
Özz
(kolla tjejen som flaschar sin urringning i början!!!)
jobb
<3
~~~~~~~~~~~~¤~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~¤~~~~~~~~~~
Tack för skratten (och skjutsen) idag honey! Det behövdes!
jag önskar att du finns när vägen blir för svår
Gud, jag vill bara lägga mig ner och gråta. Kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är (eller skriva ut det här) men ja, det är lite tungt just nu. Jag är så trött jämt och har hjärtklappning titt som tätt. Lagen om all jävlighet regerar idag också = det toksnöar ute och jag måste bege mig ut!!!!! Är så nervös inför imorn att jag inte kan äta just nu. När jag kommer hem från sången måste jag sammanfatta mina artiklar samt skriva blanketten till imorn. Joy!
Peter
Okej...jag får nog äta upp alla fina ord jag sagt om den här killen för jag börjar digga! Please dont hit me!
finnes: desperat smelly 25-årig brud med alltför livlig fantasi.
Söndag igen då. Jag har faktiskt kommit igång med mitt PM. Inte för att saker och ting blir lättare men jag slipper känna pressen över ett tomt worksdokument och det är ju alltid nåt. Tvättat har jag också gjort och nu är hela lägenheten full av fuktiga kläder. Jocke och Pernilla ringde medan jag höll på att hänga. Pernilla försöker hjälpa mig med utplacering av tvätt:
Jag: Var ska jag hänga sista påslakanet nudå!!?
Pernilla: dörrar är bra!
Jag: upptaget...
Pernilla: då drar man ut stolar och hänger över dem.
Jag: det hänger redan saker på stolarna.
Pernilla: du har ju en bra bokhylla annars....
Så fint. Fick hänga det sista över min minimala städskåpsdörr som är så liten att den nästan inte finns. Det kommer säkert torka jättebra där. Bokhyllan tänker jag inte blanda in i det här. Böckerna kan ju bli fuktskadade för bövelen!!
Vi har fått en ny granne eller två. Jag kom precis ut från min lägenhet och skulle gå ner till tvättstugan (trappen ner är precis utanför mig) när jag möter (förmodligen) den nya grannen. Det var nästan så att allt gick i slow motion och våra ögon glittrade till. Jag antar att jag borde skaffa mig ett liv eftersom jag inbillar mig att det klickar till med en kille i trapphuset.. När jag tänker efter vet jag inte om han såg så bra ut eller om något klickade överhuvudtaget. (Det inbillade) Glimmet i ögonen kanske berodde på min smelly kroppsodör och det faktum att vi skrämde skiten ur varandra. Snacka ledsen jag kommer bli om det visar sig att han bor här med sin blivande fru som är på tjocken och att jag ett år fram över kommer behöva dras med barnskrik och grälande småbarnsföräldrar!!
en helg i hälsans tecken
Seminariet tog bara en timme idag så jag kände att jag kunde gå hem innan träningen. Nu tror jag att jag ska ner till Ki balansen om en timme men johanna vill ha med mig på gympan vid två. Jag behöver verkligen ki balansen men gympan är ju mer "träning". Det har ju inte blivit någon träning denna vecka så mitt samvete säger att jag behöver gympan men min kropp längtar efter det lugna ki balans. Nåväl, efter träningen ska det handlas och sen städas lite. Hade velat tvätta gigantohögen med tvätt men det fanns ingen tid förän på söndag. Måste rensa lite kläder också. Hälften av det som finns i byrån används inte och då är det väl onödigt att det ligger och tar plats. Måste slänga gamla strumpor med hål också. Sicken röra det är i klädkammaren!!
Katterna behöver renovering också. Det ska kammas päls och klippas klor hur illa de än tycker om det. Lägenheten är invarderad av katthår. Skulle behöva dammsuga varje dag egentligen! Jag vet än som kommer gilla kamningen i alla fall :)
Det blir en lugn kväll. Festen som jag eventuellt tänkt gå på är inställd för värdinnan kör på ordentlig tarmrensning! Krya på sig!
those days we want to erase from our memory
En fin människa sa till mig idag att jag ska vara precis som jag är. Det kändes så skönt när hon sa det. Sekunden efter började jag tänka på allt jag strävar efter att bli och vad jag ska göra för att komma dit.
Jag själv är min största fiende.
grodan är inte utan framtid (klura på den du!)
Faktiskt så kan jag sakna min forna sorgsenhet och depression för den fick mig att skapa bra mycket mer än jag gör nu. Jag kunde sitta i timmar och sjunga, spela "piano" eller gitarr och skriva texter och hitta fina harmonier. Även fast det inte resulterade i särskilt mycket "färdigt material" så fyllde det ändå sin funktion och gav ett otroligt lugn. Nu ligger synten och gitarren under sängen och samlar dam och det kliar ibland i mina fingrar. Inget händer dock. De ligger kvar under sängen.
Föresten så ringde en kvinna från onkologen när jag stod i kafeterian imorse. På tisdag ska jag dit och prata om jobb i sommar. Det verkade som att hon ville ha det klart väldigt snart. Me happy!!!! Lite hopp om ljus i tunneln!
do you have facebook?
Efter skolan gick jag till affären för att handla i huvudsak mjölk och ketchup. Nu på kvällen när jag skulle ta fram ketchupen till maten finner jag den inte n å g o n s t a n s. Jag minns att jag la upp den på bandet i affären men sen är det svart angående den röda flarran. Jag minns även att jag var väldigt trött och vimsade runt ovanligt mycket bland de hyllorna välbekanta hyllorna med matvaror. Undrar om den inte kan stå inne på toaletten kanske?
Jag höll på att nicka till när jag var ute och förfriskade mig på balkongen vid åtta och jag kommer inte ihåg var artikeln jag setat med hela eftermiddagen handlar om. Jag ser då och då mörka skuggor i ögonvrårna samt små glimmande ljussaker snett uppåt i blickfånget (brukar ha båda två när jag är riktigt sleten).
Är det rätt att kalla mig trött? Jag känner mig inte så väldans trött egentligen. Kan säga att det första jag ska göra på nästa praktikplats är ett kapillärt Hb på mig själv. Sjunkande Hb= inga bra grejer.
Kuriosa: ibland när jag snyfter mig ser jag "stjärnor" en stund efteråt utan några som helst andra "förnimmelser". Johanna, du hade upplevt samma sak väl?! Lite roligt vad vi har för egenheter.
Seminarium
vår
Det var länge sen jag längtade så här mycket till våren och sommaren! Snö är fint och jag som är inne mestadels av min tid (som de flesta av oss svenskar) lider inte så mycket av att det är kallt men jag vill fan ha vår nu så man kan ha lite lättare kläder på sig och cykla lite mer! Snart är det mars och jag minns att i april brukar man säga att det KAN ju kanske komma snö så max en månad med sån här konstantsnö (new word yeeej).
Det där med att intyga sig själv att allt kommer ordna sig
Ibland förvånas jag så över hur hård smällen blir när livet kommer ikapp efter en förhållandevis ångestfri period. Ångest hör livet till, visst är det så, men borde man inte automatisk få en mall för ångesthantering samma sekund som hjärtat börjar slå i mammas mage? Naturliga instinkter som hur man andas, äter och dricker får vi ju på köpet!! Jag antar att fallet ner blir hårdare ju mer stabil man är. Det blir ju högre fallhöjd. Dagen har alltså gått i ångestens tecken över triviala saker som skolångest, praktikångest, sommarjobbsångest och den eviga klumpen i magen- försörjning sista året på skolan. Herre gud, att jag låter det komma åt mig när jag vet att jag inget kan göra nu och att ångest för det nu är onödig ångest. Tänk om det hela löser sig relativt smärtfritt i höst, då har jag gått och haft "onödig" ångest liksom! Förmodligen blir det lättare att oroa sig för framtiden när nutiden inte känns så trygg.
Att sitta handfallen och stirra ångesten i fejjan är inte ett hett alternativ. Därför har jag spenderat en stor del av dagen med att nästan varva mitt tv-spel. Det gick inte så bra men lindrade stundvis pirrandet i kroppen och klumpen i magen. När jag fick game over tog jag tag i saker och ting mer bokstavligt och nu känns det lite bättre.
Vem har sagt att livet ska vara enkelt?
spontankväll
russin
glass i stora lass
bild från tofuline.se
