Jag vet inte riktigt varför men hemmadagar gör mig förbannat stressad. Klockan är tjugo över elva och hittills har jag dammsugit, städat köket (stålull is the shit), ring kliniska adjunkten och druckit massa kaffe. Det börjar bli dags för seriöst plugg och jag har ingen lust alls. Försökte bjuda bort mig idag men det gick inte :( Funderar på en promenad men känner inte för att sticka ut näsan i kylan.

Egentligen skulle jag varit i skolan nu men palla höra allt om vetenskapliga metoder för sjuttielfte gången. Skolan igår var en humörsänkare banne mig. Jag fattar inte varför läraren nästan ska stå och skälla utan att någon ens sagt nåt. Tagga ner!! Killen vi hade på eftermiddagen var i alla fall lite rolig, han var en blandning av Bettnér och Gardell. Hur man nu kan få in förhudskylare, ollonuppblötare och propagera för godisbantning på en föreläsning om hur man skriver ett PM!!! Kul var han i alla fall!

Efter skolan drog jag till gymmet för att möta upp min sjukgymnast som finslipade mitt oengagerade program i gymmet. Meningen nu är att jag ska köra det programmet en gång i veckan. Får väl se hur det blir med det då jag inte direkt är inne i en styrketräningsperiod just nu. 

Klockan åtta däckade jag i soffan. Vaknade tio i nio av mobilen som sa att det var House klockan nio. Såg väl ungefär halva programmet innan jag blev medvetslös igen och vaknade till i soffan vid ett på natten snorig och dann (hata fjädrar i soffor)!   

Idag är en bättre dag. Bra gjort av mig att jag igår ställde mobilen på väckning 20:20 istället för 08:20. Tur att jag har två väckarklockor :)

Det känns trist med kurs nu, samtidigt som det är skönt att inte behöva vara på alerten så många dagar i veckan. Dessa dagar utan rutiner gör mig galen. Autisten i mig säger NEJ!

Snart dags att gå iväg och möta upp kusin vitamin för en heldag i skolan. Joy!

Känns som att min tå/fot överreagerar lite. Förjävligt ser det ut i alla fall. Jag pratade med Johanna 2 i telefon samtidigt som jag MMS:ade en bild på foten och hon utbrast ett VA FAN HAR DU GJORT!? jag kunde bara svara att jag sparkat på en isboll några gånger. Suck. Hypokondrikern i mig undrar om det är något fel på mina trombocyter eftersom jag typ aldrig får blåmärken och nu DETTA!!





Annars är det en pissdag. Jag har försökt hålla skenet uppe men det har nog märkts att det inte gått så jäkla bra för mig den fronten. Jag orkar inte göra klart den ansökan som jag helst skulle lagt på lådan idag och det får mig att bli stressad och pressad ytterligare lite till på allt annat. Skulle göra mat ikväll och upptäckte att det enda jag hade hemma i proteinväg var några gamla hot dogs. Inte har jag några pengar till mat heller. Inte till de två sjukhusbesöken på fredag heller.... Man gillar ju att vara student med hål i fickorna. Får skylla mig själv.
Skrev ut lite artiklar till kursen som börjar imorn. Det var ju en humörhöjjare som heter duga det också. Jippie!!!!!
Nu går jag och lägger mig. Punkt.

                                         

Jodetvarsåhär. Joanna och jag var ute och promenerade igår och jag tyckte att det var astråkig väg så jag började sparka en snöboll (is!?) framför oss. Promenaden blev mycket roligare den sträckan men när vi kom hem såg jag att det hade uppstått ett litet blåmärke. Igår och idag på dan gjorde det inte ont mer än när jag tryckte på det (vilket man ju inte kan låta bli att göra). Efter träningen kändes det som att någon tappat ett cementblock på minst 3 ton på foten. Nu gör det ont så fort jag böjer på tån. Så ynklig man kan bli. Visst är det vackert!? Kan tillägga att det inte var särskilt skönt att knata hem efter träningen. Attans att jag inte äter SSRI som höjer smärttoleransen en aning!

Söndag och inget på schemat. Det är nu jag borde ta tag i sånt som jag skjutit åt sidan några veckor och jag tror banne mig jag ska det också. I alla fall skriva klart sommarjobbsansökan. Träning tror jag banne mig det måste bli också. Vad väntar jag på!?

Hej. Igår skrev jag tenta på ett hotell, hade tjejkväll hos Monika och sussade sedan sött i sängen.

Idag jag har varit ute och gått med min date för alla hjärtans dag och nu vi har lagat maten, dricker vinet och frysit. Snart ska vi äta och dricka och dricka. Lite melodifestivaltjaffs blir det nog också. Hejja Lasse och Markooli!!

puss och kram

Jag har ju vaknat upp på bättre humör andra mornar.....

Snart ska jag gå och "skriva" den där pisstentan och sen ska jag uträtta lite äckelärenden på stan  och efter det ska jag hem och skita ner min lägenhet om möjligt ännu mer. Om skitparametern är graderad från 1 (sterilt) - 10 (min pappa skulle kräkas om han var här) befinner sig min lägenhet på 10.6 på skitparametern.

Adjö.

Nu har jag bara en dag kvar på den här praktiken. Känns lite sorgligt även fast jag inte alls varit där länge. Life goes on som man säger.

Blev uppringd av chefen idag. Innan jag fick tag på henne hann jag bli lite nervös men efter att vi pratat känns det bara bra. Bra för att hon är så pass inkännande som hon är och bra för att jag bara blir säkrare och säkrare på att jag gjorde rätt i somras. Stod upp för mig själv och nu är det jag som blir respekterad efter det. Respekt är ju något man måste ta sig, inget som bara kommer. Schysst att jag blev erbjuden jobb på två andra ställen också :) Det ger ytterligare feedback om att jag gjorde rätt.  

Jag har tagit ett viktigt beslut angående människan jag inte kommer överens med. Hon kan dra åt h-vete helt enkelt. Jag är min egen härskare och kommer så förbli. Vårdkontakter ska vara goda och främjande, inte nedbrytande.

Nu blir det jobbansökan och plugg för hela slanten.

Det som skrämmer mig mest nu är inte tentan på fredag, den som jag borde vara åtminstonde lite rädd för. Nej det som skrämmer mig mest är avsaknaden av min rädsla/panik/magkatarr som brukar infinna sig veckan före en tenta. Kanske har det att göra med att jag är iklädd operationskläder dagarna i ända. Kanske är det mognad (HAHA, eller inte!). Obefogad oro eftersom jag pluggat tillräckligt? (HAHA på den också, det är inte något jag bara säger för att skydda mig själv och mitt ego- jag HAR verkligen INTE pluggat tillräckligt). Apati? (Ja förmodligen. Omtentor är bra).

Bra, tack hej!

Imorse precis innan klockan skulle ringa måste jag ha drömt att jag var på praktiken för när klockan ringde tänkte jag att vi ju kunde sätta alarmet på silent så slipper vi och patienten bli stressad över ljudet. Som tur va vaknade jag till precis innan jag skulle fortsätta dra upp lm eller vad jag nu gjorde när larmet började.

Det är ju tur att man inte blir skadad.

Idag var en toppendag på praktiken. Helt konstigt så förvånade jag mig själv genom att sätta en nål helt själv utan handledning och jag fick blodsvar direkt. Nu är det heller inga problem att dra ut mandräng och samtidigt skjuta in slangen samtidigt, något som jag hade problem med på skolan. Andra nålen idag gick också problemfritt. Jag har kläm på det där nu som min handledare så glatt uttryckte! Jag börjar känna mig riktigt hemma i anestesihörnet nu. Ska bli tråkigt att lämna det. Förhoppningsvis återvänder jag som vubbare om några år!

Nu har jag skrivit semestervikansökan i en timme samt pluggat en timme. Det blir en timme plugg till sen ger jag mig och beger mig ut till affären. Jag är så jävla borta i huvudet att jag svarar på frågor till fel sjukdomar. Förstår inte hur det här ska gå. Bäst att kolla när omtentan är :)

Igår sjöng vi i Andreas och det gick jättebra. Jag fick sån skön känsla. Atmosfären är bra mycket trevligare där än vår vanliga church. Får se om vi gör samma program i nån annan kyrka. Blir som värsta turnén. Nu är det bara leta repertoar till nästa grej som kommer äga rum i kloster. När man inte letar nytt hittar man massor och tvärtom. Johanna får helt enkelt gå på lite jakt på jobbet ;)

Det var grymt länge sen jag sov så dåligt som i natt. Vet inte om det beror på tenta- och praktikstress eller den där jävla fullmånen. Jag vill nu bara stanna hemma i sängen och glömma allt. Fattar inte hur jag ska få in allt som jag ska kunna till tentan. Man är ju inte så kaxig när man kommer hem från praktiken menar jag. Antar att jag får skylla mig själv som inte pluggat tillräckligt i helgen. Fast ärligt, när känner man nånsin att man pluggat tillräckligt!?

Dags att bege sig ut. Långkallingarna är på....

Jag såg just på reprisen av Du är vad du äter. Vad jag tycker om Anna Skipper brukar räcka för att jag inte ska titta på det programmet men nu hade jag tom lagt in en påminnelse eftersom Sanna Bråding skulle vara med och hennes liv har kantats av missbruk av alla möjliga former och sånt tycker jag är intressant. Detta program kunde inte kommit mer passande. Nu under praktken har jag stressat runt och i vanlig stil pressat ner alla känslor. Jag har känt mig som en tickande bomb. Oftast vet jag att jag trycker ner känslorna när jag känner just den där känslan av en tickande bomb och när jag ser till att hålla mig sysselsatt varje sekund. Rent spontant tycker jag inte att det borde märkas utanpå mig men det gör det. Jag blir lite mer stram, mindre talför och lillkatten blir stressad. Idag gick det så långt att hon fick en fet utskällning efter att jag trampat på henne när hon sprungit framför mina fötter ett tag. Till slut krockar vi och olyckan är framme. Att jag skällde ut henne kanske inte gav så himla mycket för just henne men för mig ledde det till en insikt. (vi är nu sams och inga hard feelings).

Åter till programmet, vilket var vettigt för en gångs skull. Det var så mäktigt att se på pga alla feta sanningar som kom flygande. Det är så lätt att vi förlorar kontakten med våra inre jag och börjar jaga efter tillflykter. Vare sig tillflykterna gäller alkohol, mat, jobb, träning, cigg eller vändande på dygnet är alla dessa grejer lika skadliga mot vår själ. På ett sätt kan jag tycka att det är ett slags översitteri. Vad är det som får oss att tro att vi kan misshandla våra kroppar och själar utan att det blir mindre eller större konsekvenser av vårt handlande? Vad är det som får oss att tro att vi har rätten!?

På slutet av programmet fick Sanna en fråga angående vem som är viktigast i hennes liv. Den frågan är så jävla värd att fundera på. Hon svarade inte och fick en ask som hon öppnade och vad hon såg var sig själv i en spegel. Åh, heartbreaking! Det är ju verkligen så. Den viktigaste du har i ditt liv är du själv. Det är den enda människa du med all sannolikhet kommer att dras med till slutet, alla andra kommer att komma och gå. Är det inte då förödande att inte vara sann och god mot sig själv!? Blir det inte otroligt jobbigt att inte vara vän med sig själv!?

Det jobbigaste är att ansvaret för dig själv ligger hos dig själv. Ingen annan människa i världen kan ändra ditt inre och ditt liv med samma kraft som du kan. Just den här insikten är överjävlig när den kommer. Man vill så gärna att någon annan ska fixa och trycka på lite knappar så att allt blir bra men det funkar inte. Mår man dessutom kasst när den här insikten kommer farandes undrar man hur i helvete man ska orka fixa till allting. Trösten är att allt kommer att ordna sig. Man fixar det man måste fixa. Faktiskt så gör man det.

Det är lördag och jag har redan hunnit med en hel del; ätit frukost, druckit massa te och kaffe, plockat med tvätt i tvättstugan, pratat i telefon (ovanligt för att vara mig hehe) samt pluggat lite. Det går så himla segt med tentan och jag tycker som vanligt att gräset är grönare på andra sidan, dvs jag skulle vilja ha en hemtenta att pyssla med istället för en salstenta. Fast jag vet ju att när jag har hemtenta önskar jag salstenta.

Annars är det skönt att ha en hemmadag. Tänkte ta ett bad senare ikväll och sen äta gott och glo på tv alldeles alena. Jag träffar ju så mycket folk nu hela tiden så det är skönt att vara själv då och då.


Ibland känner jag som den här låten beskriver- lite fången, lite fast där jag inte får använda alla mina resurser. Jag gillar låten. Den är stark!

Usch vilken rutten dag hittills. Har städat tarmarna ur mig så nu är delar av lägenheten ren och fin i alla fall men en del skrot står kvar framme. Orkar helt enkelt inte mer så det får vara. 10 kilo katthår är i alla fall eliminerat från mina små ytor. Försökte sen plugga med en hypergalen kissekatt så det slutade med att jag hamnade i soffan med ett stycke katt på magen som då blev lugn. Jag glömmer ibland bort att de behöver sin dagliga dos av kärlek, lek och gos (ont i hjärtat över att jag glömmer). Nu har lillstrumpa somnat i soffan och den bruna ligger här på en köksstol bredvid mig så jag passar på att sitta här i lugn och ro och skriva lite och plugga. Har kommit till bråckdelen av tentaplugget och jag är så opepp som jag kan bli. Myskläderna är påtagna och jag väntar på Jocke som ska plocka upp mig efter jobbet. Det blir mys i soffan i Hållsta ikväll. Jag känner på mig att jag typ kommer somna runt åtta.

Jag har massor med grejer jag vill kolla upp till praktiken nästa vecka så som infusionspumpar, EKG och vissa läkemedel och dess effekter men jag orkar inte just nu. Får ta det imorn. Tur att det alltid finns en morgondag att skjuta upp saker till. Skriva jobb- och stipendieansökan står på min att-göra-lista också men jag sitter fast. Vad ska jag skriva i ett personligt brev som motiverar till att jag ska få jobb och stipendium?

Bestämde mig för att vara en sund och duktig flicka idag och inte stressa ner och träna medel och ki balans som jag nästan bestämt mig för igår. Jag har ju ändå tränat två gånger den här veckan och då efter ett litet uppehåll. Istället ska jag storstäda och plugga lite. Städningen behövs verkligen. Det ska bli en såndär från grunden. Har lust att tom torka lister för allt är smutsigt. Har liksom bara dammsugit de senaste veckorna och dammet härjar fritt på allt ovanför golvnivå. Äckligt!

Idag har jag gått ner 10 % av min vikt sen i juni. Ljuvligt! Börjar närma mig normalitet. 3.4 kg kvar till ett bmi under fetmagränsen. Hejja!