Så va det torsdag igen. Jag förstår inte hur veckorna kan gå så fort. När dagens praktik är slut har jag gått halva min akutplacering! Fortsätter allt i den här takten kommer jag stå där med min legitimation snabbare än jag någonsin kunnat ana. När jag började plugga till syrra anade jag knappt vad en syrra gör på jobbet, hur jävla mycket det är man ska kunna och vilket ansvar man har. Det är häftigt men samtidigt skrämmande.

Jag hörde från en kursare och en vän som går första året att vi som T4:or ska handleda T2:or under den här praktiken. Eh, ok. Så samtidigt som jag ska lära mig det jag ska den här terminen ska jag handleda en T2 och se till att h*n lär sig det h*n ska!?  Om detta har skolan inte meddelat oss nånting så jag utgår från att vi inte kommer ha något större ansvar över det där. 3 av 2 veckor ska T2:orna gå med oss. De ska ha halvtidsbedömning och en slutbedömning, ska vi göra den? Hur ska syrrorna på avdelningarna kunde bedöma dem om de går med oss?

Sedan läste jag i SKTF:s tidning att läkare, lärare och sjuksköterskor har de tyngsta psykosociala arbetena. Känns bra :) Vad säger vi om det?

Nåväl, trots allt detta kan jag inte för något här i världen ångra att jag började plugga till syrra. Det är helt klart en av de bästa sakerna jag gjort här i livet. Trots arbetsbelastningen, den tuffa utbildningen och den kassa löneutvecklingen står jag fast vid mitt beslut.

Nu ska jag strax bege mig upp till sjukhuset. Får se om jag hittar en handledare idag. Spänningen är enorm ;)

Ärligt talat förstår jag inte när/hur/var jag ska plugga till min stackars tenta. Vi har alltså salstenta på matspjälkningssjukdomar nästa fredag. Vet inte hur många points den är på men skrivtiden är fyra timmar vilket säger en del. Jag har skrivit hälften av instuderingsfrågorna och läst om alla sjukdomar men jag kan absolut inte svara på tentafrågor. Är nog ledig fredag-söndag så det blir väl att sitta då. Hej socialt liv. På söndag ef/kväll har vi sångjobb också så då går lite tid bort där. Pust och stön.

Annars börjar jag hitta runt på operation. Jag hittar i alla fall till salen jag varit i de två senaste dagarna samt till sängvänthallen, UVA, toaletterna och matsalen :) Alltid nåt.

Anestesi gillar jag skarpt. Har dragit upp hur mycket medicin som helst idag samt kopplat miljarder med dropp. Min handledare förstår nog inte hur kul jag tycker det är för hon frågar alltid innan om jag kan göra det där tjatiga med att sätta dropp. Jag gillart.

nu är klockan nio och jag skulle velat vara i säng för en halvtimme sen. Är så trött.

Har pratat i telefon typ hela kvällen. Gillar er mina vänner <3

Glömde berätta. Fick hem mitt andra arbetsgivarintyg nu och inte ett jota stämmer på det heller. Jag har jobbat sedan 05 och inte 06 som det står. Frågan är vad jag ska skriva i brevet nu, vilket år? Jag vill ju inte ljuga men inte heller göra så att uppgifterna inte stämmer överens med varandra. NEEEEJ, nu ser jag att det är helt kocko med det där. Det är från samma chef (eller assisent) jag fått igen med typ samma uppgifter fast lite mer detaljerat. Ännu mer detaljerat om ett jobb jag inte har. Jag har inte jobbat på boende inom samma verksamhet som jag jobbar som betvet. Hur ska de ha det? Fan, kan man inte skicka iväg sånt här korrekt kan man lika gärna skita i det.

Så fick jag ett brev som förmodligen kommer innebära att jag ska punga ut en jävla massa pengar som jag inte har. Det ser inte ljust ut nu inför att fortsätta sjuksköterskeutbildningen. Jag förstår inte hur det ska gå ihop.
Massa grinande på terapin och jag orkar inte. Nu lägger jag ner för ett tag.

Jag håller på att söka sommarvik och inför det behövde jag arbetsintyg från mina tidigare jobb. Idag kom ett kuvert från min ena chef. Tack där, det gick snabbt. Grejen är bara att det står att jag både jobbar som arbetshandledare och boendestödjare under henne vilket jag inte gör. Tokigt. Jag funderar på att ringa och fråga vilken av hennes gruppbostäder jag jobbar på :)

Sista dagen i nypan lider mot sitt slut. Idag har jag varit tröttare än tröttast. Tre veckor pendling har gjort sitt på kroppen och psyket. Från att ha mått som bäst när jag sov som minst har jag gått till att behöva ca åtta timmar sömn per natt för att må bra och det har inte gått i veckorna. Jag beundrar verkligen de som pendlar 3 timmar varje dag och inte mår dåligt av det och orkar med hemmalivet på det.

Dagen har varit jättekonstig. De flesta syrror befann sig på annan plats idag och vad jag såg va det ingen läkarmottagning alls under dagen. Jag smet in på en annan mottagning och där var det inte mycket att göra för mig. Har nog läst alla deras broschyrer nu samt stått och glott när handledaren varit inne i sterilen eller suttit framför datorn. Tog en del blodprover idag (höjdpunkten) och jag var så jävla trött och frösen. Händerna var iskalla och jag fick dem inte varma. Kalla händer = stela händer. Det är knepigt nog att ha (för stora) handskar och sticka och hålla reda på rör och nålar och allt. Fingrarnas märkliga dagskondition blev bara för mycket. Lyckades med alla utom ett i alla fall där jag råkade gå bredvid kärlet. Såg inte ett skit men H hjälpte mig. Det känns riktigt bra att gå ut och hämta patienten och skriva ut lapparna och sköta allt själv. *stolt*

På lunchen träffade jag några klasskompisar och kutade runt lite. Sen hade jag lite snack med chefen om min tid där. 13:40 var vi klara. Gick åter in till den andra mottagningen och satt och läste tills nacken sa ifrån, till tre ungefär. Sen fika och halv fyra skulle det vara en omläggning som skulle vara det sista jag var med på. Den var fyra såg jag så då drog jag. Kramade U, lämnade nycklarna och gick ner till omklädningsrummet. Jag höll fan på att börja gråta. JAG KOMMER SAKNA ALLA DÄR SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!! Fuck.

Mötte K vid entrén så gick vi till bussen....som inte kom. 16:20 skulle den komma. 17:05 kom den. Chauffören visste inte att han skulle köra. nåt missförstånd. En timme stod vi ute och frös. Kunde ju inte gå in eftersom vi inte visste exakt när den skulle komma. När vi kom till stan gick vi och åt på Ming. Så jäkla gott och värt! jag var övertrött och bara garvade när vi gick av bussen. K höll på att dra med sig en cykel som han fastnade i och fan, bara asroligt! Nu är veckorna där över. Jävligt lyckligt men jävligt sorgligt!

Helgerna går fasligt fort det här året tycker jag. Det är redan söndag igen. Hittills har jag slängt in tvätt i tvättmaskinerna där nere, betalat räkningar, kokat kaffe samt ätit frukost (gröt är underskattat). Det känns fan inte kul att söndagar blivit min fixardag. Det blir liksom ingen dag på helgen som bara blir slapp.

Idag ska jag tentaplugga lite (hoppas det går bättre än igår), laga matlådor och gå och handla. Smart att gå och veckohandla på söndagar, brödet är aldrig särskilt färskt.

Den här veckan har det inte blivit någon träning och det lär varken bli promenad eller pass idag heller med tanke på att jag är subfebril och är tjock i bihålorna. Vilovecka :)

Egentligen borde det här inlägget ligga skyddat men jag orkar inte fixa med det just nu så here it comes.

Denna vecka har vikten och kroppen funnits i mina tankar rätt så mycket. Jag har pratat en del men några som verkligen berömt min viktnedgång, att jag överhuvudtaget fixat den. Jag insåg i onsdags att jag inte var många kilon ifrån att passa in i kriterierna för en bypassoperation när jag var som störst och det mina vänner är en skrämmande tanke. Nu är jag ju dock långt ifrån mitt mål ännu men jag är en bra bit på väg. Varför går jag så ofta och tänker att jag misslyckats eftersom jag så ofta hamnar i långvariga platåer!? Varför är jag inte oftare lite snäll mot mig själv och ser det jag faktiskt åstadkommit hittills!?

Det som är så konstigt är att mina mått knappt minskat nåt enligt måttbandet men byxorna sitter fult som fan!? Jag fick mig en tankeställare idag i provhytten med Monika. Jag har ju fan krympt en del för fan! Det första jag ska göra när jag har tid att ringa är att avskaffa den där jävla människan inom vården som bara gnäller på mig och inte ger något cred för min resa hittills. Är det inte meningen att hon ska stötta och hjälpa mig på vägen!?

Nu blir det fredagsmys i soffan och sen en skön nattsömn. Imorgon blir det lite tentaplugg och mys med trafikfaran och tvåbarnsmorsan! Förhoppningsvis kommer svägis förbi en sväng också. Jag hjälper dig så gärna så!!!

Oj vilken dag (känns som ett vardagligt uttryck nu för tiden). Jag har skuttat runt på tre olika mottagningar, blivit illa bemött av en annan syrra (första gången för denna praktik. ville bara gråta då men nu har det gått över) och varit väldigt pigg. Tog inget tuggummi innan bussen imorse och det funkade denna gång. Blev inte illamående och slapp tröttheten under dagen. Så illa det där med biverkningar. Sov en sväng på bussen in vilket var väldigt skönt. Bussen hem tog jag tuggummi och sov även en sväng.

Ärendena som ska göras hemmavid lägger sig på hög men jag orkar verkligen inte. Det jag BORDE göra innan denna vecka är slut är:
- ringa och boka om tandläkartid
- ringa och avboka dietisten och be om en ny
- skriva i stipendieansökan
- fixa betyg från de kurser jag hittills läst (till stipendiet)
- ringa mina två chefer och be om arbetsintyg till semestervikansökan
- maila kursansvarige för vet.metoder och be att få skriva uppsats själv
- tvätta (har snart inga rena underkläder kvar)
- fixa läkarbesökstiden

Jag önskar verkligen att allt springades till vården börjar ta slut snart. Idag fick jag en tid till ett läkarbesök som jag inte bett om. DET är verkligen speciellt. Ni som känner denna polska underbaring vet att det är sällsynt. Jag har inget speciellt att diskutera med henne egentligen men jag vet ju att man borde följa upp och träffa sin läkare även när det inte "behövs". Jag tror att det här kan vara ett sista samtal hos henne dessutom eftersom jag är frisk, inte äter några mediciner längre och att damen i fråga snart går i pension. Samma vecka som jag börjar praktiken här på mse har jag dietistbesök och läkarbesök på dagtid och jag känner verkligen att jag inte vill komma och böka med tider på den praktiken. Dietistbesöket gör inte ont nånstans att skjuta upp för min del men läkarbesöket...kan ju vara så att om jag avbokar får jag nästa tid i juni och det vore ju trist även fast jag inte har något speciellt att komma med.
Sen den där tandläkartiden....fick en kallelse för några veckor sen och sen några dagar tillbaka har jag faktiskt haft ont i något jag tror är ett hål. Lägligt. Den är dock nästa vecka då jag är i nypan och det går fetbort!

Fredag får bli den dagen då allt ska tas itu med. Helgen måste ägnas åt tentaplugg. Börjar känna mig lite stressad.

Ja herre gud. Har kommit in i en orosperiod med oro över praktik och försörjning sista året på hjärnan. Praktiken löser sig efter hand, det vet jag, men försörjning sista året vet jag inte hur det ska gå till. Att böna och be för csn känns lönlöst även om det är något jag måste göra. Annars får jag skaffa fler extrajobb och söka stipendier. Fattar bara inte hur det ska gå till. Som det är nu kommer pengarna knappt räcka till nästa utbetalning i jan. Jag ska ju vara på praktik så de enda kostnaderna där blir ju busskort (för 1200 pengar mon dieu) och mat. Sen nikotinet då förstås som jag så gärna vill sluta med men ännu inte lyckats sluta med. Det kommer det med. Kommer bli tufft men jag ska klara det.

Måste skaffa ett till extrajobb som jag kan jobba på i mars när jag läser kurs. Kursen är på heltid men vad gör man? Måste ju spara till i sommar samtidigt som jag försörjer mig och katterna. Det blir hårda tag nu.

Mitt träningssällskap uteblev idag pga sjukdom men jag tog mig dit ändå och gick på ett helt nytt medelpass själv. Det var bra gjort tycker jag. Skönt som fan va det också. Det hade nog dock varit svårare att ta sig dit om jag inte redan var nere på stan hos sjukgymnasten innan.
 
Det gick bra hos henne idag. Mina rygg- och muskelproblem tycks komma på att jag föddes "mjuk" i lederna (alltså överrörlig) och de stabiliserande musklerna är svaga så därför blir rörelsemusklerna stela och överansträngda. Knölen i korsryggen (den där äckliga som du hittade Joanna) är en muskelknuta eller fettknöl, inget värre än det alltså.

Det var tuuuuur att jag inte hade de skönaste (alltså fulaste, varför är det alltid så- fulast =skönast) underkläderna på mig idag med tanke på att jag fick strutta runt utan både tröja och byxor. Ah mon dieu, vad jag kan!  

Jag har köpt världens fulaste klocka idag till praktiken. Vi får ju inte ha smycken på oss men jag mitt lilla kontrollfreak vill gärna ha en klocka på mig ändå så jag köpte en såndär barnklocka med karbinhake. Den blir uppochned och om jag fäster den på bröstfickan men va fasen, nu har jag en i alla fall.

Fasen vilket helvete att gå upp sju imorse när Mr Blund kom vid tre. Nåväl, jag kom inte upp förän halv åtta men ändå. Och jag trodde att jag med lätthet kommer komma upp halv fem nästa vecka.....

Jag kanske är helt ute cyklar men jag blir så förbannad. Tittar på en dokumentär om en överviktig tonåring som ska göra en gastrik bypass (en såndär operation som gör magsäcken mindre). Grabben säger att motion och mindre mat inte funkar för honom, han går upp ändå...detta säger han samtidigt som han beställer fikabröd som skulle räcka till en  personalfest för ikeas samtliga anställda. Det är just det här jag aldrig greppar med de som ställer upp i tv och berättar om sina bypassade magar. De säger att bra mat och motion inte hjälper för dem samtidigt som maten de äter skulle skrämma även den största Anna Skipperhataren. Samtidigt säger de att de aldrig blir mätta... Vad ska vi skylla på här egentligen? Fysiologi eller psyke?

Fysiologisk hunger är en grej men en stor del av överviktsproblemet världen har tror jag beror på psykiskt ätande och den psykiska anledningen till att man överäter försvinner inte för att magsäcken blir mindre. Snacka om att ta lindra symtomen medan "sjukdomen" finns kvar.

Läkaren grabben träffar säger att man som mest kan gå ner bestående tio kilo med mat- och motionmetoden. What!? Det är säkert lika vetenskapligt bevisat som att allt aftonbladet skriver är sant.

Hur kommer det sig att de de som gör såna här operationer ofta klarar att gå ner de x antal kilo som behövs innan man gör operationen? De säger ju att de inte kan gå ner i vikt utan en operation?

Det tog mig 20 sekunder att börja surfa runt efter det att jag slagit upp medicinböckerna. Oj vilken studieförmåga jag har tagit mig för under julen! 

Det är så man jublar.  

Det blev en promenad idag också. Var ute i ca en timme och trots att det var skitkallt var det skönt. Kinderna är sådär härligt rödblossiga nu. Maten står på spisen och den ska avnjutas till ett avsnitt av bevvan. Pinsamt nog har jag ju fastnat för den serien även nu när jag är vuxen. Det är så himla skönt att glo på något så trivialt som simpla tonårsproblem. Det ger en lite perspektiv.

Ha det bra mina vänner!