Så fick jag ett brev som förmodligen kommer innebära att jag ska punga ut en jävla massa pengar som jag inte har. Det ser inte ljust ut nu inför att fortsätta sjuksköterskeutbildningen. Jag förstår inte hur det ska gå ihop.
Massa grinande på terapin och jag orkar inte. Nu lägger jag ner för ett tag.

Imorse gick jag upp halv åtta och konstigt nog va det jobbigare än att gå upp halv fem! Gick sen till sjukgymnasten och fick världens kick. Hon får mig att må så bra. Gjorde lite övningar och jag började apgarva mitt i över mina prestationer. Varför gör jag alltid allting ut i maxläget? Hon hade en undran om att jag kanske är uppväxt med att jag alltid ska göra mitt bästa. Huvudet på spiken. Tog det sen lite lugnare och jäklar vilken effekt. Klart som fan att jag får negativ feedback av träningen om jag alltid ska hålla på och pressa det hårdaste jag kan. Styrketräningen är jag hopplös på. Känns det inte som att muskeln ska gå av är det ingen idé. Alltid maxa. Japp, ny insikt om det. Nästa gång ska vi ses på gymmet och gå genom mitt program. Jag lärde mig att våra stabiliserande muskler (speciellt ryggmusklerna och "korsetten") bara svarar på små lätta rörelser och inte snabba och intensiva. Mm, där har vi svaret på varför jag aldrig blir starkare i rygg och mage hur mycket eller hårt jag kör. Att ringa henne och börja där är något jag kan sätta upp på min lista över bra saker jag gjort i livet. Det är så skönt att fokusera på kroppen och jobba framåt istället med en sjukgymnast som inte tycker synd om och snyftar till vid minsta lilla yttran om illabefinnande. Nu ska jag blir stark och stabil i musklerna och hindra att stressen går ut över kroppen. För det är ju så, stress har vi alla i våra liv mer eller mindre i perioder, men alla kan vi lära oss och hantera den och hindra att kroppen och psyket tar skada.

I'm so happy.

Jag håller på att söka sommarvik och inför det behövde jag arbetsintyg från mina tidigare jobb. Idag kom ett kuvert från min ena chef. Tack där, det gick snabbt. Grejen är bara att det står att jag både jobbar som arbetshandledare och boendestödjare under henne vilket jag inte gör. Tokigt. Jag funderar på att ringa och fråga vilken av hennes gruppbostäder jag jobbar på :)

Sista dagen i nypan lider mot sitt slut. Idag har jag varit tröttare än tröttast. Tre veckor pendling har gjort sitt på kroppen och psyket. Från att ha mått som bäst när jag sov som minst har jag gått till att behöva ca åtta timmar sömn per natt för att må bra och det har inte gått i veckorna. Jag beundrar verkligen de som pendlar 3 timmar varje dag och inte mår dåligt av det och orkar med hemmalivet på det.

Dagen har varit jättekonstig. De flesta syrror befann sig på annan plats idag och vad jag såg va det ingen läkarmottagning alls under dagen. Jag smet in på en annan mottagning och där var det inte mycket att göra för mig. Har nog läst alla deras broschyrer nu samt stått och glott när handledaren varit inne i sterilen eller suttit framför datorn. Tog en del blodprover idag (höjdpunkten) och jag var så jävla trött och frösen. Händerna var iskalla och jag fick dem inte varma. Kalla händer = stela händer. Det är knepigt nog att ha (för stora) handskar och sticka och hålla reda på rör och nålar och allt. Fingrarnas märkliga dagskondition blev bara för mycket. Lyckades med alla utom ett i alla fall där jag råkade gå bredvid kärlet. Såg inte ett skit men H hjälpte mig. Det känns riktigt bra att gå ut och hämta patienten och skriva ut lapparna och sköta allt själv. *stolt*

På lunchen träffade jag några klasskompisar och kutade runt lite. Sen hade jag lite snack med chefen om min tid där. 13:40 var vi klara. Gick åter in till den andra mottagningen och satt och läste tills nacken sa ifrån, till tre ungefär. Sen fika och halv fyra skulle det vara en omläggning som skulle vara det sista jag var med på. Den var fyra såg jag så då drog jag. Kramade U, lämnade nycklarna och gick ner till omklädningsrummet. Jag höll fan på att börja gråta. JAG KOMMER SAKNA ALLA DÄR SÅ OTROLIGT MYCKET!!!!! Fuck.

Mötte K vid entrén så gick vi till bussen....som inte kom. 16:20 skulle den komma. 17:05 kom den. Chauffören visste inte att han skulle köra. nåt missförstånd. En timme stod vi ute och frös. Kunde ju inte gå in eftersom vi inte visste exakt när den skulle komma. När vi kom till stan gick vi och åt på Ming. Så jäkla gott och värt! jag var övertrött och bara garvade när vi gick av bussen. K höll på att dra med sig en cykel som han fastnade i och fan, bara asroligt! Nu är veckorna där över. Jävligt lyckligt men jävligt sorgligt!

Tre.dagar.kvar. Lyckades somna vid halv elva igår så nu har jag fått lite mer sömn och är relativt pigg. Jag gick upp innan halv fem tom :)

Ingen mer värk i bihålorna så hoppashoppas att det inte blir nåt mer sånt. Dock har det jag snyter och spottar ut bytt färg nu.....trevligt. Jag vill så gärna bli frisk till nästa vecka så jag kan träna och bete mig normalt på nästa praktik.

Kom ihåg näst näst sista morgonbussen!

Idag är det hela havet stormar. Nacken är stel och knas och gungar till hela världen. Vid två tillfällen idag har jag varit nära att lägga mig på golvet för att det snurrar så mycket. Bihålorna smärtar till ibland, jag är kokhet och frusen omvartannat och OFANTLIGT jävla trött. Sov blott fyra timmar i natt så när jag skulle vakna till liv vid fyra var jag inte så kaxig. Jag är inte så kaxig nu heller. Hungrig som en jävla varg är jag. Måndagar är en tyngsta dagen av alla i nypan. Trött efter att ha sovit ut hela helgen och sen gå upp tidigt och så hela veckan framför sig. Som jag sa till K på bussen, på torsdag är det fan klackarna i taket!!!!!

Helgerna går fasligt fort det här året tycker jag. Det är redan söndag igen. Hittills har jag slängt in tvätt i tvättmaskinerna där nere, betalat räkningar, kokat kaffe samt ätit frukost (gröt är underskattat). Det känns fan inte kul att söndagar blivit min fixardag. Det blir liksom ingen dag på helgen som bara blir slapp.

Idag ska jag tentaplugga lite (hoppas det går bättre än igår), laga matlådor och gå och handla. Smart att gå och veckohandla på söndagar, brödet är aldrig särskilt färskt.

Den här veckan har det inte blivit någon träning och det lär varken bli promenad eller pass idag heller med tanke på att jag är subfebril och är tjock i bihålorna. Vilovecka :)

Egentligen borde det här inlägget ligga skyddat men jag orkar inte fixa med det just nu så here it comes.

Denna vecka har vikten och kroppen funnits i mina tankar rätt så mycket. Jag har pratat en del men några som verkligen berömt min viktnedgång, att jag överhuvudtaget fixat den. Jag insåg i onsdags att jag inte var många kilon ifrån att passa in i kriterierna för en bypassoperation när jag var som störst och det mina vänner är en skrämmande tanke. Nu är jag ju dock långt ifrån mitt mål ännu men jag är en bra bit på väg. Varför går jag så ofta och tänker att jag misslyckats eftersom jag så ofta hamnar i långvariga platåer!? Varför är jag inte oftare lite snäll mot mig själv och ser det jag faktiskt åstadkommit hittills!?

Det som är så konstigt är att mina mått knappt minskat nåt enligt måttbandet men byxorna sitter fult som fan!? Jag fick mig en tankeställare idag i provhytten med Monika. Jag har ju fan krympt en del för fan! Det första jag ska göra när jag har tid att ringa är att avskaffa den där jävla människan inom vården som bara gnäller på mig och inte ger något cred för min resa hittills. Är det inte meningen att hon ska stötta och hjälpa mig på vägen!?

Nu blir det fredagsmys i soffan och sen en skön nattsömn. Imorgon blir det lite tentaplugg och mys med trafikfaran och tvåbarnsmorsan! Förhoppningsvis kommer svägis förbi en sväng också. Jag hjälper dig så gärna så!!!

När tror ni jag vaknade imorse på min lediga dag? Jo just det, 04:28. Typiskt. Fick sen kämpa för att ligga kvar i sängen till halv tio ungefär. Klockan är nu elva och jag har pratat med båda Johannorna, personalrekryteraren på sjukhuset, mailat chef 1 och ringt och lämnat meddelande till chef 2, samt ätit frukost och druckit kaffe. Snacka om effektiv dag redan nu. Innan jag går iväg till Y ska jag duscha (och TVÄTTA HÅRET- long time ago), skriva mail till kursansvarige för vet metoder samt ringa Linda om träningen. Efter Y måste jag ner till skolan och skriva ut lite grejer eftersom min skrivare tydligen förtidspensionerat sig. Sen ska jag fixa lite mat till Johanna och mig och sen när vi slängt i oss det är det trio (möjligen kvartett) och sen eventuellt träning och sen softisch hemma. Jag mår så himla bra just nu. Även fast jag ibland känner mig helt gråtfärdig så är jag lycklig.

Jag är så glad över att jag inte är känslig för lukter och sånt. Nu har jag sett tillräckligt mycket småoperationer för att veta att jag klarar av sånt. Det är som att jag skärmar av mig och verkligen ser kroppen som ett objekt när det gäller såna saker. Patienten är fortfarande människa med värdighet och annat viktigt som man måste respektera men ingreppen görs på en kropp. Svårt att förklara men jag tror det är så kirurger måste tänka. Jag tror att mitt problem med venprover förra året handlade om att jag oroade mig för mycket för om patienten skulle känna smärta. Nu lägger jag det åt sidan. jag vet att det är en människa med känslor jag sticker i men provet måste tas och det kanske måste göra lite ont. Mitt mål är att få patienten att inte känna alltför stort obehag samt att få blod i rören och det går hur bra som helst.

Nog babblat här. Dags för en väbehövlig dusch!

Äntligen dags för veckans sista dag i nypan. Hur roligt det än är där är det såååå skönt när helgen kommer och klockan inte behöver stå på 04. På bussen hem idag kommer jag vara världens lyckligaste. Att komma hem och inte känna mig stressad för att jag vet att jag måste gå och sova tidigt. Igår gick jag och la mig redan vid 21. Måste nåt rekord av nåt slag hehe. På ett sätt är det väldigt väldigt skönt att vara dyngtrött redan vid sju på kvällen men jag saknar liite mina sena nätter.

Denna vecka har jag tagit massa venprover som har gått hur bra som helst och igår fick jag plocka agraffer! Skitkul! Idag ska jag vara med på läkarmottagningen hela dagen, med en läkare jag inte gått med förut. Hoppas hon är trevlig.

Oj vilken dag (känns som ett vardagligt uttryck nu för tiden). Jag har skuttat runt på tre olika mottagningar, blivit illa bemött av en annan syrra (första gången för denna praktik. ville bara gråta då men nu har det gått över) och varit väldigt pigg. Tog inget tuggummi innan bussen imorse och det funkade denna gång. Blev inte illamående och slapp tröttheten under dagen. Så illa det där med biverkningar. Sov en sväng på bussen in vilket var väldigt skönt. Bussen hem tog jag tuggummi och sov även en sväng.

Ärendena som ska göras hemmavid lägger sig på hög men jag orkar verkligen inte. Det jag BORDE göra innan denna vecka är slut är:
- ringa och boka om tandläkartid
- ringa och avboka dietisten och be om en ny
- skriva i stipendieansökan
- fixa betyg från de kurser jag hittills läst (till stipendiet)
- ringa mina två chefer och be om arbetsintyg till semestervikansökan
- maila kursansvarige för vet.metoder och be att få skriva uppsats själv
- tvätta (har snart inga rena underkläder kvar)
- fixa läkarbesökstiden

Jag önskar verkligen att allt springades till vården börjar ta slut snart. Idag fick jag en tid till ett läkarbesök som jag inte bett om. DET är verkligen speciellt. Ni som känner denna polska underbaring vet att det är sällsynt. Jag har inget speciellt att diskutera med henne egentligen men jag vet ju att man borde följa upp och träffa sin läkare även när det inte "behövs". Jag tror att det här kan vara ett sista samtal hos henne dessutom eftersom jag är frisk, inte äter några mediciner längre och att damen i fråga snart går i pension. Samma vecka som jag börjar praktiken här på mse har jag dietistbesök och läkarbesök på dagtid och jag känner verkligen att jag inte vill komma och böka med tider på den praktiken. Dietistbesöket gör inte ont nånstans att skjuta upp för min del men läkarbesöket...kan ju vara så att om jag avbokar får jag nästa tid i juni och det vore ju trist även fast jag inte har något speciellt att komma med.
Sen den där tandläkartiden....fick en kallelse för några veckor sen och sen några dagar tillbaka har jag faktiskt haft ont i något jag tror är ett hål. Lägligt. Den är dock nästa vecka då jag är i nypan och det går fetbort!

Fredag får bli den dagen då allt ska tas itu med. Helgen måste ägnas åt tentaplugg. Börjar känna mig lite stressad.

Veckan som kommer bjuder på fyra dagar i nypan där jag bland annat ska vara på polop. Det blir spännande.
Nu håller jag på med veckans matlådor som jag hoppas blir goda eftersom det är fler lådor med samma mat i. Jag ska försöka plugga lite, gosa med katterna, bada och lägga mig tidigt.

Imorgon är det singing time för trion. Ska bli väldigt spännande. Hoppas jag orkar stå upp ;)

Dagarna går fort när man har mycket för händerna. Gubben som körde bussen hem idag måste ha varit full. K som aldrig blir åksjuk var tvungen att gå fram och sätta sig ett tag. Finns det nån mening med att köra fort och vingligt som fan så att man måste stå parkerad vid nästa busshållsplats för att man är före i körschemat? Jävla idiot.

Mitt hjärta är helt varmt. Jag blir så lycklig när jag är ute på praktik och får leka syrra. Det är verkligen syrra jag vill bli. Får jag bara vara på sjukhus och hjälpa människor och vara runt människor som också hjälper är jag lycklig. Denna praktik har jag tom kommit mig för att faktiskt gilla läkare. Helt fantastiskt.

Idag fick jag vara med på en poliklinisk operation och jag svimmade inte utan tyckte det var hur häftigt som helst! Kan knappt vänta till min placering på operation!!!

I övrigt tycker jag att alla personer med en ätstörning (speciellt de som laxerar) borde träffa en stomiopererad. När tarmen lagt av är enda alternativet att leta tarmen ut genom bukväggen så att avföringen töms där.

Oj så underbart. Jag spottade ut en slemklump med färgerna röd och gul när jag hade gått upp. Den kom från gången mellan näsan och svaljet. Sen har det varit *snooor*, *nyyyyys* och *kallsvett*. Man brukar ju säga att man inte har tid att vara sjuk men faktum är att nu har jag verkligen verkligen inte tid att vara sjuk. Det finns liksom ingen tid att ta igen på mottagningen om jag skulle vara sjuk några dagar då jag bara är där i tre veckor och är där i princip varje dag de har öppet för att få ihop mina Jag får ta det med adjunkten idag. I och för sig är det väl värre om jag är sjuk när jag ska vara på op sen. Där är infektionsrisken högre.

Kan säga att jag däckade totalt efter halva House igår. Jag ville så gärna se klart men jag orkade inte. Sex timmars sömn blev det alltså i alla fall. Det är ju jättebra.

Redan nu längtar jag tills jag sitter på bussen hem och kan sooooova.....mm.

Lyckades lägga min kod till omklädningsrummet i mitt skåp....i omklädningsrummet. Hur korkad får man vara? Jag får väl hoppas att nån annan kommer och öppnar eller så får jag gå upp till mottagningen först och vänta tills nån kommer. Drygt.

15 och 1/2 timme sitter jag här senare verkligen TOKTRÖTT och sleten. Min dag har varit så himla toppen. Bemötandet på mottagningen har varit superbra. På första dagen har jag bland annat suttit i 2 och 1/2 timme på läkarsamtal där 95% av patienterna hade samma åkomma. Vill inte skriva här vad det var men det var lite....intima delar inblandade.

Snacka om att jag blev läkarassistent några gånger. Blev tillfrågad om jag kunde hämta nån jävla blankett! Haha, vad tror h*n, hittar bra första dagen!? Så söta människor det finns (både patienter och personal) och så otroligt tragiska människoöden. Jag kan inte säga att jag någonsin vill ha ett långt föremål med lampa och sug infört i mig ever!!

Nu har jag så jävla ont i kroppen efter att ha rört alltför lite på mig samtidigt som jag spänt mig otroligt i två dagar. Klart jag har rört på mig men inte på samma sätt som jag brukar. När jag väl suttit ner har jag spänt mig. Sjukgymnasten känns läglig att ta på fredag.

Ärligt talat undrar jag varför jag bokat in grejer både fredag och lördag. Det känns som att det är omöjligt att få tillräckligt med sömn under dessa veckor. Nu har jag liksom varit hemma i två timmar och ska upp igen om sju timmar.

Godmorgon godmorgon! Vet ni, det var inte alls jättetungt att gå upp halv fem! Jag är helt överlycklig. Klockan måste ha ringt precis mellan de rätta sömnstadierna!

Jag är inte särskilt nervös heller, mest lite pirrig men absolut inte obehagligt nervös som jag varit de senaste dagarna.

Bara kaffe och packa väskan kvar. Bussen går om en halvtimme!

Tjing!

Jag har varit i skolan idag. Har ju egentligen praktikperiod nu men för att vi ska kunna gå ut och göra praktiken och alla dessa tentor som medföljer var vi tvugna att sitta i skolan och lyssna och lyssna och lyssna.... Mellan 9 och 12 var det info om studiehandledningen (grattis mdh för ännu en pedagogisk studiehandledning), om seminarierna och de tentor som ska göras under tiden. Viss information fick vi muntligt, viss står i studiehandledning, viss i blackboard och viss får man tag på om man frågar. Hur vore det om man kunde samla all information på samma ställe? Mellan 13 och 14 hade vi info om omvårdnadsdokumentation och jag undrar hur många som orkade lyssna aktivt då. Klockan 15 var det info på tre olika ställen på sjukhuset beroende på var man ska ha sin akutplacering. Jag ska vara på operation så där satt jag i deras konferensrum och lyssnade på en opsyrra och en anestesisyrra. Dåligt taggad man är inför de veckorna nu! Vill dit direkt. Vi ska få vara med och hålla i sårhakar och grejer haha!

Så fort vi närmade oss sjukhuset började det pirra i magen. Fy fasen. Mina återkommande tankar under hela dagen var "vad har jag gett mig in i?". Hade jag haft en vägg i närheten hade jag säkerligen dunkat huvudet några gånger för att göra utsagan lite mer dramatisk.

Men det här blir nog bra. Trots att all information formligen snurrar runt i huvudet just nu känns det bra. Det känns på riktigt liksom. Jag är mer än halvvägs genom utbildningen och många säger att termin fyra är den roligaste och mest intressanta på hela utbildningen. Smaken är ju som baken men jag hoppas på att det de säger stämmer.

Nu är det bara laga mat, äta och sova som gäller. Imorgon ringer min klockan 04:30. Jippie!!

Nu känner jag mig så laddad. Nervositeten över praktiken har lagt sig och istället är jag målmedveten och fokuserad. Det kommer säkert ändra sig tusen gånger innan det är dags att hoppa på passet på tisdag men ändå. Man får vara glad för det lilla.

Vår lilla sångtrio har fått ett jobb! Äntligen och så tidigt på det nya året :) Det är inte ens i vår vanliga kyrka *glad*

Det finns knappt några ord som kan beskriva hur nervös jag är inför praktiken på tisdag. Jag tackar gudarna för att jag har sällskap på bussen dit. Tänk om personalen är otrevlig och tycker att jag ska göra saker mer självständigt än vad jag förmår! Tänk om jag gör bort mig rejält! Tänk om jag har missat något jätteväsentligt som jag bör kunna! Vad ska jag repetera från tidigare kurser!? Det känns ju mer som att det är aktuellt att repetera venprov och PVK:er och sånt än vårdvetenskap. GAh!?
 
Okej, en sak i taget. Först har vi intro i skolan imorn. Nästa grej blir att försöka komma i säng tidigt och komma med bussen. Resten får min lilla skalle ignorera tills det är dags!

Ja herre gud. Har kommit in i en orosperiod med oro över praktik och försörjning sista året på hjärnan. Praktiken löser sig efter hand, det vet jag, men försörjning sista året vet jag inte hur det ska gå till. Att böna och be för csn känns lönlöst även om det är något jag måste göra. Annars får jag skaffa fler extrajobb och söka stipendier. Fattar bara inte hur det ska gå till. Som det är nu kommer pengarna knappt räcka till nästa utbetalning i jan. Jag ska ju vara på praktik så de enda kostnaderna där blir ju busskort (för 1200 pengar mon dieu) och mat. Sen nikotinet då förstås som jag så gärna vill sluta med men ännu inte lyckats sluta med. Det kommer det med. Kommer bli tufft men jag ska klara det.

Måste skaffa ett till extrajobb som jag kan jobba på i mars när jag läser kurs. Kursen är på heltid men vad gör man? Måste ju spara till i sommar samtidigt som jag försörjer mig och katterna. Det blir hårda tag nu.

Mitt träningssällskap uteblev idag pga sjukdom men jag tog mig dit ändå och gick på ett helt nytt medelpass själv. Det var bra gjort tycker jag. Skönt som fan va det också. Det hade nog dock varit svårare att ta sig dit om jag inte redan var nere på stan hos sjukgymnasten innan.
 
Det gick bra hos henne idag. Mina rygg- och muskelproblem tycks komma på att jag föddes "mjuk" i lederna (alltså överrörlig) och de stabiliserande musklerna är svaga så därför blir rörelsemusklerna stela och överansträngda. Knölen i korsryggen (den där äckliga som du hittade Joanna) är en muskelknuta eller fettknöl, inget värre än det alltså.

Det var tuuuuur att jag inte hade de skönaste (alltså fulaste, varför är det alltid så- fulast =skönast) underkläderna på mig idag med tanke på att jag fick strutta runt utan både tröja och byxor. Ah mon dieu, vad jag kan!  

Jag har köpt världens fulaste klocka idag till praktiken. Vi får ju inte ha smycken på oss men jag mitt lilla kontrollfreak vill gärna ha en klocka på mig ändå så jag köpte en såndär barnklocka med karbinhake. Den blir uppochned och om jag fäster den på bröstfickan men va fasen, nu har jag en i alla fall.

Förmiddagen bjöd på ett väldigt trevligt seminarium (otippat) och en sågning av vårt arbete. Vi satte oss och kompletterade det vi missat och nu är det inskickat. Peppar peppar, är det godkänt är jag officiellt inte längre T3 utan T4 (okej kanske på måndag när vårterminen drar igång). Gud så skönt.

Fasen vilket helvete att gå upp sju imorse när Mr Blund kom vid tre. Nåväl, jag kom inte upp förän halv åtta men ändå. Och jag trodde att jag med lätthet kommer komma upp halv fem nästa vecka.....

Jag kanske är helt ute cyklar men jag blir så förbannad. Tittar på en dokumentär om en överviktig tonåring som ska göra en gastrik bypass (en såndär operation som gör magsäcken mindre). Grabben säger att motion och mindre mat inte funkar för honom, han går upp ändå...detta säger han samtidigt som han beställer fikabröd som skulle räcka till en  personalfest för ikeas samtliga anställda. Det är just det här jag aldrig greppar med de som ställer upp i tv och berättar om sina bypassade magar. De säger att bra mat och motion inte hjälper för dem samtidigt som maten de äter skulle skrämma även den största Anna Skipperhataren. Samtidigt säger de att de aldrig blir mätta... Vad ska vi skylla på här egentligen? Fysiologi eller psyke?

Fysiologisk hunger är en grej men en stor del av överviktsproblemet världen har tror jag beror på psykiskt ätande och den psykiska anledningen till att man överäter försvinner inte för att magsäcken blir mindre. Snacka om att ta lindra symtomen medan "sjukdomen" finns kvar.

Läkaren grabben träffar säger att man som mest kan gå ner bestående tio kilo med mat- och motionmetoden. What!? Det är säkert lika vetenskapligt bevisat som att allt aftonbladet skriver är sant.

Hur kommer det sig att de de som gör såna här operationer ofta klarar att gå ner de x antal kilo som behövs innan man gör operationen? De säger ju att de inte kan gå ner i vikt utan en operation?

Det tog mig 20 sekunder att börja surfa runt efter det att jag slagit upp medicinböckerna. Oj vilken studieförmåga jag har tagit mig för under julen! 

Det är så man jublar.  

Det blev en promenad idag också. Var ute i ca en timme och trots att det var skitkallt var det skönt. Kinderna är sådär härligt rödblossiga nu. Maten står på spisen och den ska avnjutas till ett avsnitt av bevvan. Pinsamt nog har jag ju fastnat för den serien även nu när jag är vuxen. Det är så himla skönt att glo på något så trivialt som simpla tonårsproblem. Det ger en lite perspektiv.

Ha det bra mina vänner!